37. DEVRIM: EN URSÄKT

Jag kände hennes närvaro innan jag såg henne.

Jag reste mig upp och väntade, och snart nog klev Vanya fram mellan träden. Hon stirrade på marken, men som om hon kunde känna min blick, sköt hennes ögon upp. Vanya drog in ett skarpt andetag och frös. Hennes hand runt väskans rem spändes.

Mina ögon f...