Kapitel 79

"Herregud, Beau—är det verkligen du? Var är du?" frågade jag medan tårarna rann nerför mina kinder. Han var verkligen vid liv. "Eh, ett av Isobels många hus, säger hon."

"Förlåt, jag sov och—"

"Jag vet, oroa dig inte för det. Isobel sa att du såg trött ut." Jag hörde hans röst. Mina händer skakade...