Kapitel ett hundra fyrtiotre

Adrik

Vi kom äntligen uppför trapporna runt två på morgonen. Både Sephie och jag var utmattade.

"Även om jag vet att det behövde göras, hade jag föredragit att avsluta samtalet för två timmar sedan," sa Sephie. "Hur kan han vara uppe så sent och ändå ha så mycket energi?"

Jag skrattade. "Jag ka...