Kapitel 5

Aloras perspektiv

Jag väntade på att de skulle avsluta sin tysta diskussion. Jag kände ingen illvilja eller misstro från dem. De verkade förstå och tro på mig. Jag var tveksam till att hoppas på något bra som skulle komma ur detta samtal, men jag fick en känsla av att detta var ödet, att Gudinnan hade fört dessa två vargar till mig samtidigt som hon förde deras syster till Darien.

Jag kunde känna kraften de hade, djup och stark som bergen de arbetade och bodde på. Något sa mig att jag skulle bli kopplad till dem på något sätt. Jag visste bara inte hur jag visste det. Det fanns också fortfarande en känsla av olycka i magen. Jag kunde fortfarande inte bli av med den trots denna avvikelse.

"Vi skulle vilja vara vänner, du borde inte ha blivit så isolerad på grund av din syster." sa Galen först.

"Din syster är ondskan själv, och det verkar som om vi kommer att hänga ihop nu ändå, med din älskling som vår systers partner." tillägger Kian.

"Plus, vi behöver någon som kan vara en outsider med oss medan de gör gulliga ögon åt varandra" sa Galen, roat.

Den sista kommentaren fick mig att fnissa. "Jag vet inte vad som är värst, att du har rätt eller att en varg så stor som du sa gulliga ögon."

Det fick dem att skratta medan vi tittade på paret, de stod inte längre på parkeringen utan på gräsmattan inte långt ifrån oss. De gjorde verkligen gulliga ögon åt varandra, vilket fick mig att fnissa igen. Sedan hörde jag ett bekant motorljud och det dånande ljudsystemet.

Min syster och hennes vänner körde upp i min systers körsbärsröda cabriolet och sjöng dåligt och falskt till låten. Det var någon låt om att borsta tänderna med en flaska jack, vilket jag tyckte var äckligt. Men det visade bara hur mycket av en partytjej hon var.

När hon och hennes gäng steg ur bilen, parkerade inte långt från oss, körde ett annat fordon in på skolans parkering. Det var en annan terrängbil, dess röda färg, och den tillhörde Matthew, eller hans vänner.

Matthew är min systers pojkvän, den andra sonen till Alphans Beta, Beta Boris. Tekniskt sett borde Darien och Matt ha varit bästa vänner. Men hans tycke för Sarah och hans behandling av mig hade gjort det omöjligt för Darien. Han godkände inte, och för Matt var det oacceptabelt.

De hade en stor, våldsam kamp som Darien vann. De har inte varit vänliga mot varandra sedan dess. De undvek varandra helt. Om de möttes, fanns det inga ord mellan dem. Bara blickar.

"Jag gillar inte den där killen," hör jag Kian säga. Det är lustigt, men nu när jag har pratat med dem båda kan jag känna igen vem som pratar, utan att behöva titta på dem, trots att deras röster är nästan identiska.

Min syster märkte Serenitys Jeep. Eftersom de är otroligt dumma och oobservanta om allt som inte rör dem själva, börjar de dumt nog ge kommentarer.

"Ugh, det är den där trasiga Ann-vargens Jeep," börjar Agatha. "Vem skaffar en i lila, det är så pråligt," lägger Beatrice till.

Som om hon skulle ha något att säga om det, hon hade faktiskt på sig en leopardmönstrad tubklänning som hotade att lämna hennes bröst hängande ute, leopardmönstrade stilettos med guldklackar och ett stort, klumpigt guldhalsband, örhängen och armband. En varg i leopardmönster, det var verkligen smaklöst.

"Den där lilla kvigan är så ful att jag tycker synd om vem hennes partner kommer att bli," sa Sarah elakt.

"Jag får väl kliva in och visa hennes partner vad en riktig vargtik är då," sa Lauren skrytsamt. De alla skrattade skrikande.

De var som en grupp hyenor istället för en grupp vargtikar. Matt är ute ur sin Jeep och ansluter till gruppen. Galen och Kian är arga och morrar.

"Lugna er, grabbar," säger jag. "Det är inte ni två som behöver försvara henne just nu."

De tittar på mig indignerat, så jag förklarar. "Hon har en partner nu, kom ihåg? Det är nu hans jobb att försvara sin partners heder och sätta dem på plats, och det kommer han att göra." Jag pekar i Dariens riktning. "Titta."

Ilskan Darien kände var tydlig att se på hans ansikte när han höll sin partner i sina armar, hon var också arg och hade tårar i ögonen. Jag känner Darien. Han kommer att få dem att betala för tårarna i hennes ögon.

"Jag skulle inte röra en slampa som dig med en tio fot lång stång, och om du inte var en varulv, skulle du förmodligen vara full av sjukdomar. Du äcklar mig." Ilskan och avskyn i Dariens ton var som ett piskrapp i ansiktet på Lauren. Han hade gruppens uppmärksamhet, deras ögon vidgades när de såg hans armar runt Serenity.

Sarahs uttryck är särskilt avskyvärt. "Du har en gris till partner, hur passande för någon som gillar att hänga med soporna," spottar hon.

Matt försöker tysta Sarah, få henne att sluta, men hon slutar aldrig, hon är en ond häxa och kommer inte att vara nöjd förrän hon har fått alla att känna sig nedtryckta under hennes svarta och rosa stilettos.

Vinden blåser hans doft mot mig medan konfrontationen pågår, och jag känner det, doften av min partner. Konversationen smälter bort i bakgrunden när jag stirrar på Matt, och mitt hjärta brister omedelbart.

Det kunde inte vara sant.

Varför skulle Mångudinnan vara så grym att välja honom till min partner?! Min systers pojkvän.