Kapitel 137

ISABELLA

Jag såg Spencer lämna penthouset först, bärande på de sista av våra väskor till bilen. Dörren klickade igen bakom honom, och jag blev ensam i tystnaden. Lägenheten kändes så tom, så stilla, och ändå var mitt sinne allt annat än lugnt. En märklig känsla låg kvar i maggropen—en jag inte ...