Kapitel 10 Hennes man var VD
Efter att ha lagt på började Quinn oroa sig igen. Elegance Group var ledande inom designindustrin i Soluppgångsstaden och täckte mode-, UI-, grafisk, arkitektonisk och landskapsdesign.
Eftersom det var en intervju behövde hon förbereda sig väl. Hon öppnade sin resväska och började välja ut sin outfit.
Quinn plockade fram några enkla kläder som ändå framhävde hennes unika charm. Hon bar en blå skjorta med de två översta knapparna uppknäppta, vilket visade en vit rund hals som smekte hennes hudtonade hals med en antydan av rosa. Hon matchade det med vita jeans och en svart trenchcoat, accessoriserad med ett tunt svart bälte och små läderskor.
Hennes hela look utstrålade en aura av en professionell designer. När hon stirrade på sig själv i spegeln visste Quinn redan vilken frisyr som skulle komplettera outfiten.
Efter en dusch gick hon och lade sig ensam utan att vänta på att Carl skulle komma hem.
Global Horizon Enterprises konferensrum.
Carl stängde mappen.
"Bra jobbat, allihopa. Jag kommer att ordna belöningarna med ekonomiavdelningen. Gå hem och vila. Jag tar hand om den nya utnämningen själv imorgon."
"Godnatt, herr Ward. Du borde också vila."
När alla hade gått drog Carl fram den nedersta mappen och öppnade den. "Skräddarsydd" var en händelseplan han hade skapat på universitetet, och nu var det äntligen dags att sätta igång.
"Kommer du ihåg när jag sa att jag skulle göra en brudklänning åt dig, mäta våra livslånga känslor med denna linjal?" Han tittade sedan ut på natthimlen.
Väckt av väckarklockan sträckte Quinn instinktivt ut handen, men fann inget. Hon vände huvudet och såg den tomma platsen bredvid sig, kände sig lite besviken.
"Den där killen tappade intresset för mig så snabbt."
Hon var nu helt vaken och gick igenom sin morgonrutin – kaffe, badrum och dusch.
Medan hon duschade tänkte hon på ärret på Carls arm, som han hade visat vårdslöst.
"Den här Carl måste ha en historia. Om du sköter dig väl skulle jag inte ha något emot att hjälpa dig att läka. Trots allt har du tur som har en så bra fru."
Efter duschen tog hon på sig outfiten hon hade förberett kvällen innan, applicerade lite läppbalsam och gav sig själv en peptalk.
"Quinn, du är bäst!"
Hon tog en taxi till Elegance Group. Innan hon ens gick ur bilen såg hon en grupp människor stå prydligt vid ingången.
Från deras matchande professionella klädsel verkade det som att de väntade på att välkomna någon viktig.
Hon insåg att hon såg lite malplacerad ut jämfört med dem.
Männen och kvinnorna bar kostymer i samma färg, med den enda skillnaden att de hade olika slipsar. De kvinnliga anställda bar strumpbyxor och såg fantastiska ut, särskilt vackra i sina strumpbyxor.
Plötsligt stirrade en kvinna med en auktoritär närvaro på Quinn och gick fram med ett kallt uttryck.
"Vem är du? Stå inte i vägen."
Quinn ville snäsa tillbaka, men det skulle bli pinsamt om hon visade sig vara intervjuaren.
"Jag är här för en intervju. Ert företag ringde mig igår kväll för att boka den."
Kvinnan granskade henne uppifrån och ner och frågade till slut, "Är du här för att intervjua för positionen som modedesigner?"
Quinn nickade, och kvinnan hånlog.
"Jag vet inte vad ni unga människor tänker, klär er så konstigt. Tror ni verkligen att vem som helst kan komma in på Elegance Group och se ut så här?"
Quinn blev överraskad. Hon kastade en blick på kvinnans namnskylt—Creative Director för Modeavdelningen, Isolde Porter.
"Förlåt, fröken Porter, jag är inte bekant med ert företags krav."
"Förstår du inte? Jag sa att du inte skulle vara här."
Isolde var mitt i en utskällning när en röst knastrade genom hennes walkie-talkie. "Den nya VD:n har anlänt!"
Isolde skannade området och pekade mot ett hörn av lobbyn. "Hitta ett hörn att stanna i. Vänta tills den nya VD:n går upp, sedan kan du komma fram."
Hon joggade tillbaka till sin position. Även om Quinn var förbryllad, respekterade hon begäran.
Hon sprang till sidan av folkmassan och gömde sig bakom ett draperi nära en pelare, och märkte att någon annan redan hade gömt sig där.
"Sa de inte igår att den nya VD:n inte skulle komma på minst en månad? Varför är han här idag?"
"Jag hörde att den nya VD:n bara är 25 år gammal. Han gjorde sig ett namn i affärsvärlden vid 20. Han har dubbla doktorsexamina och driver flera stora företag."
"Jag såg hans profil på kontoret igår. Han är så snygg. Om jag kunde se honom varje dag skulle jag aldrig komma för sent."
"Men jag har också hört att företaget genomgår stora förändringar. De har sagt upp många människor, men de anställer fortfarande för att fylla vakanserna!"
Quinn kände en blandning av nyfikenhet och förtjusning. Hon var nyfiken på den nya VD:n, visst; men det som intresserade henne ännu mer var att hennes hårt förvärvade intervjutillfälle uppstod helt enkelt för att den inkommande VD:n sökte nya anställda.
Hon var mer nyfiken på hur någon kunde bli VD vid 25 och driva flera stora företag.
Detta var Elegance Group, det ledande designföretaget i Sunrise City. VD:n måste vara ett unikt talang.
Hon började planera hur hon skulle imponera på intervjun för att få jobbet.
"Den nya VD:n är här!" Någon ropade, och alla ögon vändes mot ingången.
Quinn kunde bara se en bil dra upp genom folkmassans mellanrum, följt av flera personer som klev ut och omringade någon när de gick in i lobbyn.
Cheferna vid ingången sträckte på sig. Även de kortare ställde sig på tå för att få en skymt av den nya VD:n, som väckte uppståndelse bland alla.
Quinn såg en lång gestalt gå mot ljuset, som ett rörligt berg. Omringad av cheferna gick de in i lobbyn.
I den stora lobbyn hördes bara ljudet av fotsteg och en röst som rapporterade. Tyvärr kunde Quinn bara se en rygg. 'Varför ser han så mycket ut som Carl?'
Precis när hon tänkte detta verkade den nya VD:n känna det och stannade, skannade området innan han slutligen tittade på Quinn. När deras ögon möttes skrek Quinn instinktivt. "Carl?"
I Oakridge Springs hade Emily precis lämnat av Alan och köpt matvaror på vägen tillbaka.
Så fort hon öppnade dörren blev hon sparkad hårt. Emily föll in i huset och vände sig om för att se Jake, hennes ansikte bleknade av rädsla.
"Hur hittade du hit?"
Jake svarade med en örfil och sedan satte han sig gränsle över Emily och slog henne. Efter att ha ventilerat sin ilska reste han sig och gick till köket för att hämta en flaska mjölk ur kylskåpet.
"Usch!" Han spottade ut det. "Din jävel, se vad din dotter har gjort. Daniel blev slagen av hans man, och han tog ut det på mig. Ska du inte ringa henne och få henne att komma hit och be om ursäkt ordentligt?"
