Kapitel 133 . Ja världen, han lever faktiskt

Jag gäspade trött och drog fleecefilten ännu tätare runt mig medan jag satt med knäna tryckta mot bröstet i baksätet på Darius bil. Vi hade kört i timmar nu. Och jag hade då och då fallit i och ur sömn, svävande bort till den knappt hörbara radion som spelade i bakgrunden, bara för att vakna till va...