Bok 1: Kapitel 5

Förvånansvärt nog hade helgen varit ganska drama-fri. Det var ett problem på lördagen med några tonårsvargar som försökte smita in på baren med falska ID-kort. De var välgjorda, förutom att de var klistermärken ovanpå deras riktiga körkort. Det var komiskt. Som tur var behövde jag inte ringa Silas för att hämta dem. Beta Nate tog hand om problemet och körde dem hem i sin Jeep. Jag rös inombords vid tanken på hur nära han kom att nudda mig vid dörren.

"Allt okej där borta?"

Jag tittade upp på Noah som låg i sängen, endast i sina kalsonger, med en bok i handen. Han hade sina läsglasögon på och tittade på mig över glasögonen. Jag tittade ner på pannkakan i stekpannan och vände den.

"Allt bra."

"Tror du att det är allt vi kommer se av Alfan?"

Jag höjde på ögonbrynet men skakade på huvudet. "Nej. Han gräver förmodligen igenom våra papper för att försöka hitta något fel i dem. Eller så försöker han nå Alfa Kungen för att utöka sitt territorium till att inkludera vår lilla bar."

Noah skrattade och skakade på huvudet. "Om det är fallet, skäller han på fel träd."

"Du säger det." Jag pausade ett ögonblick för att slänga pannkakan på tallriken bredvid mig och hälla i en ny smet, och suckade. "Jag såg några papper från den gamle mannen på mitt skrivbord."

Noah satte sig upp i sängen och Finn kom ut från badrummet, gnuggande sitt hår med en handduk. Mina ögon gled över hans nakna kropp men uttrycket i hans ansikte var för allvarligt för att känna mig upphetsad för en tredje omgång.

"Vad stod det? Pratade du med honom?"

"Nej. Jag tänkte vänta tills efter helgen. Jag läste igenom det men det var inte mycket. Jag måste ringa honom."

De två utbytte en blick, båda rynkade pannan när jag lade den sista pannkakan på högen.

"Frukosten är klar."

Noah drog på sig en tröja och Finn hämtade några kläder från garderoben innan han satte sig vid vår lilla köksbar. Jag tog fram tallrikar från skåpen bakom och placerade dem på disken. Finn kom runt och tog en tallrik, men inte innan han gled sin hand runt min midja, gav mig en kram och kysste mig på huvudet. Min vanliga plats var mellan dem när vi åt och jag tog fram min telefon och scrollade igenom min e-post.

När jag avslutade min sista pannkaka började min telefon vibrera och jag tittade på nummerpresentatören. Finn lutade sig över och log.

"50 spänn säger att han ringer för en dejt."

"Du är på." ropade Noah från diskhon medan han sköljde av disken.

Jag himlade med ögonen och svarade på telefonen. "Sheriff Pierce, vad kan jag göra för dig denna underbara morgon?"

"Ursäkta att jag stör så tidigt, jag vet att du håller dig uppe sent."

"Ingen fara. Vi höll precis på att avsluta frukosten."

Han tog ett djupt andetag och jag pekade på Finn, sedan gjorde jag en tumme ner. Han svor och slog en femtiolapp på bardisken.

"Någon har lämnat in ett klagomål om att ni serverade alkohol till minderåriga i helgen."

Jag hoppade av stolen och gick fram och tillbaka i rummet. "Jag behöver nog inte fråga vem som lämnade in klagomålet, eller hur?"

Han skrattade till, vilket betydde att jag hade rätt. Alpha Silas måste ha misslyckats med att hitta något fel i vår pappersarbete. Det fick mig att le lite, att han sjönk så lågt.

"Vi fångade några ungdomar som försökte komma in med falska ID:n. Jag har all information om det och hans Beta tog hem dem den kvällen. Förutom det var det inte en enda minderårig här. Jag är glad att kunna ge all dokumentation och alla inspelningar från helgen om du vill."

"Det skulle vara till hjälp. Det skulle rentvå er och också visa att ni är villiga att samarbeta. Det är en liten stad och Silas känner många människor. Gick i skolan med många här, så de känner till hans karaktär. Att ni är nya hjälper inte saken."

Jag tog ett djupt andetag och nickade för mig själv. "Jag kan vara nere om en timme med alla inspelningar på ett USB och all dokumentation från helgen."

"Okej. Det borde inte ta för lång tid. Jag vet att ni precis åt frukost men skulle du vilja äta lunch efteråt?"

Jag försökte dölja flinet från killarna. "Jag kan nog åtminstone ta en drink beroende på hur lång tid det tar."

"Låter bra. Vi ses." Han la på telefonen och jag brast ut i skratt.

Finn höjde ett ögonbryn åt mig. "Vad i helvete?"

"Dela potten. Han ringde om jobbet, men lyckades få in en lunchdejt."

Noah skrattade och nickade. "Vad handlade jobbet om?"

"Alpha Silas lämnade in ett klagomål om att vi serverade alkohol till minderåriga. Så nu får vi spela 'vi gjorde det inte'." Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. "Jag kanske lika gärna kan ha detta redo varje helg om det ska bli det normala."

"Fan... den där Alpha kommer att bli problem."

Finn gnisslade tänder men jag strök med fingrarna över hans bröstmuskler när jag gick ut. "Oroa dig inte för honom. Om vi behöver sätta honom på plats kan vi det. För nu är det bara en olägenhet."

Noah ropade nerför hallen när jag öppnade dörren till kontoret. "Vad händer med gubben?"

"Han kan vänta!" ropade jag tillbaka medan jag satte mig vid skrivbordet och började samla ihop pappersarbetet från helgen.

När jag berättade för Charles att vi hade en av de högsta säkerhetsteknikerna, var det inte bara för att folk skulle stjäla från oss. Vi hade också en scanner för varje ID som kom genom baren. Vi anställde en söt muskulös kille från universitetet för att stå ute och scanna ID:n varje torsdag, fredag, lördag och söndag. Han var trevlig och mycket noggrann. Vargungarna trodde att de kunde vinna över honom eftersom han gick på universitetet, men skämtet var på dem. Ryan studerade till kriminalpolis.

Jag drog ut och skrev ut listan över ID:n som scannades hela helgen, laddade ner all film från varje vinkel av baren, vilket tog 45 minuter och två USB-minnen. Dessutom la jag till alla kreditkortssvepningar, bankkort, Swish, Apple Pay, Google Pay och till och med några PayPal-överföringar.

Vi hade en kontantfri bar men vi ville se till att alla hade möjlighet att betala på något sätt. Pengar var pengar, oavsett om de kom från ett AmEx eller Swish. Ändå, varje drink vi serverade registrerades också och varje transaktion hade ett pappersspår. Det var överdrivet, men det var så jag hanterade alla mina verksamheter jag hade satt upp genom åren. Extremt noggrant så att det inte skulle uppstå några problem framöver.

När jag fått alla filer och papper i ordning, gick jag upp igen. Finn satt i baren och Noah tog en dusch. Jag tog min motorcykeljacka och hjälm, gled in fötterna i mina svarta kängor. Finn skrattade.

"Jag är inte säker på om du borde köra hårt med motorcykelbrudoutfiten när du ska till polisstationen."

"Jag är täckt av tatueringar Finn, de har sett mig runt stan med min Harley. Jag tänker inte sätta på mig en jäkla sommarklänning och ta med dem blommor. Jag kommer in, med full kraft, för att bevisa att vi inte gjort något och att vi inte menar något illa. Och om jag kan dra Silas namn genom smutsen medan jag gör det, bonuspoäng."

Jag snörde mina kängor och stampade nerför trappan. Stoppar papperen i min jacka, drog upp dragkedjan, satte mig på min Harley och körde ut från parkeringen. Det tog ungefär tjugo minuter att nå stadens centrum där polisstationen låg och när jag kom fram, stod Charles ute och rökte en cigarett med några av de andra poliserna. Han släckte snabbt cigaretten när han såg mig kliva av och ta av hjälmen.

"Fröken Ulrich! Jag är glad att du kunde komma."

Jag log mot honom. "Förlåt, uppladdningen för helgen tog längre tid än jag trodde. Fick använda två USB-minnen."

Han vinkade in mig och jag gick in på stationen, mycket medveten om att nästan varje polis stirrade öppet på mig. Charles och en annan polis gick in i ett rum på sidan, som såg ut som en blandning mellan ett väntrum och ett förhörsrum.

"Kaffe?"

Jag skakade på huvudet. "Inte härifrån, tack. Jag är okej."

Jag drog ner dragkedjan på min jacka och tog fram min mapp med ungefär femtio sidor information, samt de två USB-enheterna. De två tittade på informationen med stora ögon.

"Det här är..."

"Överdrivet, jag vet. Men jag är lite excentrisk när det kommer till mina företag."

Charles tittade upp på mig. "Har du startat andra företag?"

Jag nickade. "Jag hjälper..." Jag kastade en blick på den mänskliga polisen bredvid honom och anpassade mitt svar därefter. "...familjer i behov av ett stabilt liv och jobb. Jag bygger företagen från grunden och överlämnar sedan nycklarna till familjerna att sköta. Jag ser till att de är täckta för allt som kan eller kunde hända."

"Hur många har du startat?" Den andra polisen var också intresserad nu.

"Åh, jag skulle säga ungefär tjugofem eller så. Jag har hållit på i över sex år nu. Så jag vet hur man hanterar papper och sådant."

Charles bläddrade igenom slutet av dokumentationen. "Alla barer?"

"Nej. Jag har gjort telekommunikation, bagerier, barer, media, säkerhet, gallerier. Du namnger det, jag har antagligen byggt det."

Den andra polisen visslade. "Är det här mer papper?" Han höll upp USB-enheterna.

Jag skakade på huvudet och korsade armarna över bröstet. "Det är inspelningar från torsdag kväll till söndag. Jag har kameror uppsatta fram, bak och inne i baren. Alla som kommer in eller ut samt alla inne. Den enda delen du inte kan se är en trappa som går upp till våra privata kvarter och mitt kontor."

"Så är det här företaget ditt?"

Jag log sorgset. "Inte enbart. Mina två andra delägare... baren byggdes för dem."

"När kommer du att gå vidare?" Charles tittade intensivt på mig.

En klump fastnade i halsen. "Det här är mitt sista företag jag kommer att hantera."

Hans ögon smalnade och jag visste att han var väl medveten om att jag inte svarade på hans fråga men jag tänkte inte gå in på det i det här jävla förhörsrummet. Kanske efter några drinkar men inte nykter.

"Vi kommer att sätta killarna på inspelningarna omedelbart. Vi är ledsna att detta riktades mot dig, fröken Ulrich. Vanligtvis är vi inte ens så här noggranna och vi behöver faktiskt bevis på att en minderårig serverades men..." Polisen kastade en blick på Charles, undrade om han sa för mycket.

"Oroa dig inte för det. Om jag kan bevisa för dig att vi är fläckfria, kommer det att hjälpa vid andra problem i framtiden. Och snälla, kalla mig Solaris eller Sol. Fröken Ulrich påminner mig om min gamla man och att jag inte har ringt honom i helgen." Mitt leende var brett och han skrattade, nickade när han lämnade rummet.