Kapitel 11 Alices rygg

När Melissa såg Adrian och Natalie komma in kunde hon inte låta bli att säga: "Daniel, när ska du ta hem en trevlig svärdotter till mig? Vi bryr oss inte om hennes bakgrund, bara en enkel och ärlig tjej skulle vara fint."

Daniel klappade försiktigt Melissa på axeln och log kärleksfullt. "Mamma, idag är Adrians förlovningsfest, och du tar upp det igen."

Medan han talade tittade Daniel upp på Adrian och Natalie som hade närmat sig honom. När Daniels blick landade på kvinnan i den ljusrosa klänningen kunde han inte låta bli att rynka pannan lite.

Varför såg den blivande bruden inte alls ut som Natalie i hans minne? Hon verkade bekant, nästan som Natalie.

Natalie knöt sina nävar och försökte hålla sig lugn, vågade inte titta på Daniel.

Adrian vände sig något och presenterade henne, "Alice, det här är min faster Melissa."

Natalie sa med en något hes röst, "Hej, Melissa."

Även om hennes röst inte var exakt som Alice's, var det tillräckligt övertygande i den bullriga miljön.

Natalie hade hört från Curtis att Melissa var en karriärfokuserad kvinna. På grund av sin mans hälsoproblem skötte hon företaget och var exceptionellt skarp och kapabel.

Natalies försiktiga uppträdande fick Melissa att tänka att denna "Alice" var särskilt artig och väl uppfostrad.

Så Melissa nickade godkännande. "Adrian, du får se till att behandla Alice väl."

"Förstått," sa Adrian och lade en arm runt Natalies midja. "Det här är min kusin Daniel. Ni har träffats förut."

Natalie tittade nervöst på Daniel, höll ett vinglas i ena handen och knöt den andra handen.

Hon förblev tyst, och Adrian antog att Alice fortfarande var upprörd över den senaste incidenten, så han lade inte mycket märke till det.

Daniel däremot höjde sitt glas med en menande blick. "Gratulerar, Alice."

När hon hörde hans ton blev Natalie så skrämd att hennes hand skakade och spillde vin på sin klänning.

"Förlåt!" Hon satte snabbt ner glaset och bad om ursäkt, "Ursäkta mig."

Hon skyndade sig sedan till loungen.

Adrian rynkade pannan något och gav Daniel en varningsblick, men Daniel ryckte bara oskyldigt på axlarna. Han hade inte gjort något, ändå betedde sig Alice väldigt konstigt.

"Melissa, jag går och kollar till Alice," sa Adrian.

Melissa nickade likgiltigt.

Adrian gick mot loungen.

Under tiden i loungen kunde Natalie fortfarande inte lugna sina nerver.

Hon var säker på att Daniel hade listat ut det!

Hon kunde inte stanna här längre.

Natalie bytte snabbt om från sin klänning, men precis när hon höll på att ta av sig den hörde hon dörren öppnas och Adrians röst, "Alice."

Fan också, hon hade glömt att låsa dörren!

Hon vände sig om i panik och såg Adrian stå vid dörren, rynkande pannan åt henne.

Natalie höll klänningen mot sitt bröst och försökte täcka sig. "Vad gör du här?"

När han såg paniken i hennes ögon frågade Adrian med låg röst, "Vad hände?"

"Min klänning blev smutsig, så jag byter om," sa hon och försökte hålla sig lugn, men hennes nervositet var synlig.

Adrians ögon mörknade. När han gick in hade han märkt att hennes rygg var felfri.