Kapitel 331 Inte annorlunda än ett odjur

En plötslig ryckning av medvetande väckte Victoria ur hennes sömn. Alexander, oförmögen att dölja ett leende, betraktade henne med en flyktig slughet i blicken. Hans röst, djup och resonant, bröt tystnaden, "Jag måste berömma dig för din insats igår kväll."

Victorias kinder blev genast djupt röda. ...