• | 4 | •

B L A K E

Jag hörde dörrklockan ringa men var för lat för att öppna, så jag låg kvar i sängen tills jag hörde Cola skälla och mamma öppna dörren.

Jag hörde mamma hälsa på några, så det är förmodligen grannarna. Jag ville ändå inte träffa dem, så Conner och jag bestämde oss för att gå på en fest hos en av fotbollsspelarna. Det är åtminstone bättre än att stanna hemma och prata med något tråkigt gammalt par.

Så föreställde jag mig mina grannar, ett gammalt par med vitt hår.

Jag gick snabbt in i badrummet och tog en snabb dusch, satte på mig svarta skinny jeans och en enkel vit t-shirt som satt tajt mot kroppen.

Jag gick nerför trappan och såg ett ungt par, förmodligen i samma ålder som mamma och pappa, och tre barn. En pojke som såg äldre än 18 ut, bredvid honom satt en flicka, kanske 15 eller 16 år gammal, och sist såg jag en tjej sitta i en annan soffa bredvid min syster som såg ut att vara i min ålder. Jag blev lite chockad eftersom det var helt motsatt till vad jag trodde mina grannar skulle vara.

"Åh, Blake! Vad tog så lång tid?!" ropade mamma.

"Förlåt, jag duschade ju" svarade jag.

"Nåväl, ska du inte hälsa på våra nya grannar?" frågade pappa.

"Hej nya grannar, trevligt att träffas, men jag måste verkligen gå, hej då," sa jag medan jag satte på ett stelt fejkat leende.

Jag började gå mot dörren men mamma drog mig i örat och ledde mig tillbaka till vardagsrummet, hon fick mig att sätta mig bredvid den vackra— jag menar— oattraktiva tjejen.

"Nu ska du sitta här och prata med våra grannar, och du kommer inte lämna det här huset. Punkt." Hon blängde på mig.

Mamma kan vara skrämmande ibland och jag vet att tjejen som sitter bredvid mig är rädd för mamma för jag kände hur hon spände sig bredvid mig.

Jag vet att det låter dumt men jag är också rädd för mamma, men jag låter henne inte veta det för då kommer hon använda det till sin fördel.

Så jag suckade bara, lutade mig tillbaka i soffan och började sms:a Conner att jag inte skulle kunna komma till festen för att jag hade jobb.

Det fanns inte en chans i världen att jag skulle berätta för Conner att mamma inte lät mig gå, för då skulle han börja reta mig för att vara en mammas pojke som lyssnar på vad mamma säger.

"Förlåt för det Ava, han har verkligen problem när det kommer till att träffa folk, han hatar att interagera med någon annan än sina vänner" viskade Rose till tjejen som jag antar är Ava.

Rose vet verkligen inte hur man viskar.

"Du vet att jag hör allt du säger, eller hur?" sa jag utan att bry mig om tjejen eller Rose och fokuserade på min telefon.

"Nåväl...Blake, presentera dig" sa Rose.

"Nä, jag är okej" sa jag utan att titta upp från min telefon.

Rose snappade då min telefon ur mina händer.

"HEY! GE TILLBAKA DEN DÄR DUMMA UNGE!" ropade jag åt Rose.

"Inte förrän du pratar med alla i det här rummet" sa Rose med ett flin på läpparna.

Åh, vad jag ville sudda bort det flinet från hennes ansikte.

"Ugh Rose, ge bara tillbaka min jävla telefon!" sa jag irriterat över hennes barnsliga beteende.

"Jag ger inte tillbaka den förrän du pratar med alla" sa Rose.

"Nej" sa jag och korsade armarna över bröstet.

"Åh wow, jag trodde att jag var en envis person men jag antar att Blake slog mig där, för jäklar vad han är en envis unge." mumlade Ava.

"Vad sa du?" blängde jag på henne.

"Sa jag det högt?" viskade hon.

"Ja, det gjorde du, och jag håller med dig, Blake är en envis unge" skrattade Rose.

Rose reste sig sedan upp och började springa uppför trappan medan jag jagade henne för att få tillbaka min telefon.

När jag kom uppför trappan hade Rose redan sprungit in i sitt rum och låst det.

Jag suckade frustrerat och gick in i mitt rum som ligger precis bredvid Roses rum.

Jag gick till min låda och tog fram en dubblettnyckel till Roses rum. Jag har dubblettnycklar till alla rum i huset och ingen vet om det, jag har dem ifall det skulle uppstå en nödsituation som denna. Nåväl...det här är inte riktigt en nödsituation, men hon har min telefon.

Jag låste upp dörren till hennes rum och såg min telefon på hennes nattduksbord, hon kanske lämnade den där för att hon gick till badrummet.

Jag tog tyst min telefon och hennes telefon och gick ut ur rummet.

Jag flinade och gömde hennes telefon i en av lådorna i mitt rum som bara jag har tillgång till.

Och precis i tid hörde jag mamma ropa att Rose och jag skulle komma ner för lunch.

•••