


• | 6 | •
A V A
Okej...jag ljög, den här dagen kan verkligen bli mycket värre, jag har nog ramlat tre gånger idag.
Bra sätt att skämma ut dig själv, Ava.
Den tredje gången var för att någon dum tjej knuffade mig eftersom jag tydligen "stal" Blake från henne. Hennes ord, inte mina.
Det enda jag har gjort är att prata med honom en gång i matten, så lugna ner dig kvinna, jag stjäl inte någons kille.
Det var lunchdags och jag var på väg mot matsalen. När jag gick in genom dörrarna var jag genast nere på golvet igen.
Varför ramlar jag så mycket? Jag är inte ens så klumpig.
Jag tittade upp och såg ett par bruna ögon som stirrade tillbaka på mig, pojken såg ut att vara i samma ålder som jag, han hade brunt hår.
"Åh herregud, jag är så, så, så ledsen, jag såg dig inte där," säger pojken medan han sträcker ut sin hand för att hjälpa mig upp.
Nåväl, åtminstone vet han hur man ber om ursäkt.
Jag tittar på hans hand, sedan på hans ansikte och tillbaka på hans hand.
Jag tar gärna hans hand och han drar upp mig på mina egna två fötter.
"Nej nej, det är helt okej, det var mitt fel, jag borde ha sett var jag gick," svarar jag.
"Åh, jag är Conner," säger han medan han ler mot mig och skakar min hand.
"Uh, jag är Ava, trevligt att träffas," säger jag.
"Är du ny här? Jag har inte sett dig förut."
"Ja, det är jag, jag började faktiskt idag," förklarar jag.
"Åh, då borde du komma och sitta med mina andra vänner," säger han medan han drar mig till ett bord mitt i matsalen.
Innan jag kunde avböja hans erbjudande avbröt någon mig.
"Ava? Hur känner du Conner?" sa Rose.
"Åh, uh, jag stötte på honom för några minuter sedan," svarar jag.
"Så jag bestämde mig för att eftersom hon är ny kunde hon sitta med oss," fortsätter Conner.
"Men hur känner du Ava?" frågar han Rose.
"Åh, det är för att hon är den nya grannen vi har pratat om," svarar hon.
"Åh, så du är Ava som Rose inte kan sluta prata om," säger han medan han skrattar.
Rose bara blänger på Conner.
"Hursomhelst, sätt dig ner, Blake borde komma om några minuter," sa Conner.
Åh, bara bra, den där fula luffaren sitter här också.
"Hej allihopa," sa Blake.
"Hej," säger Rose och Conner i kör.
"Vad gör hon här?" sa Blake medan han tittade på mig med irritation.
Jag rullar bara med ögonen och börjar äta den usla maten i matsalen.
"Hon stötte på mig vid ingången till matsalen, så jag sa till henne att sitta med oss eftersom hon är ny," förklarar Conner.
"Vad som helst," mumlar Blake.
•••
B L A K E
När jag kom in i matsalen stirrade alla tjejer redan på mig, så jag blinkade och log mot några av dem och fortsatte gå till mitt bord.
"Hej allihopa," säger jag.
"Hej," svarar Rose och Conner.
När jag var på väg att lägga maten på bordet fångade mitt öga den där Ava-tjejen som satt vid vårt bord.
"Vad gör hon här?" sa jag medan jag tittade på henne med irritation.
Hon rullade bara med ögonen och började äta sin mat.
Rullade hon just med ögonen åt mig?
Vilken kossa.
"Hon stötte på mig vid ingången till matsalen, så jag sa till henne att sitta med oss eftersom hon är ny," berättar Conner för mig.
"Vad som helst," mumlar jag tillbaka.
Jag var för trött för att argumentera om att hon satt med oss, jag pratar med Rose om Ava när vi kommer hem.
"Hej Ava, vill du komma över till mitt hus efter skolan?" frågar Rose Ava.
Då antar jag att jag får prata med Rose senare...
"Uh—um-jag-jag skulle gärna vilja?" säger hon, eller...hon frågar eftersom det lät mer som en fråga.
"Plus jag tror att Cola saknar dig," fnissar Rose.
Det är inte rättvist! Hur kan Cola älska henne och hata mig!
Ava ler och rodnar.
Om jag ska vara ärlig har hon ett fint leende och hon har också fina ögon, det påminner mig om skogen, hon ser söt ut när hon rodnar också.
Vänta, vad?
Jag menar att hon har ett fult leende, hon har verkligen konstiga ögon, det är färgerna av spya och hon ser ut som en tomat när hon rodnar...en oattraktiv tomat, japp.
"Du och Blake borde verkligen göra det tillsammans," sa Rose.
Vad? Vad borde jag och Ava göra tillsammans? Menar de—
"Visst, Blake?" sa Rose.
"Umm, förlåt, jag var inte uppmärksam, vad sa du?" frågar jag.
"Jag sa att du och Ava borde sjunga tillsammans, ni har båda en fantastisk röst," sa Rose.
Åh, så nu har den här tjejen en fantastisk röst också, vad kan hon inte göra?
"Ehh, jag vet inte, jag tror inte jag har tid," ljög jag.
Det är en väldigt stor lögn, jag är den mest fria personen du någonsin kommer att se, ibland stirrar jag bara på taket för att jag inte har något att göra.
Jag gör vad som helst för att hålla mig borta från den här tjejen.
•••