Kapitel 3: Uppdraget

Sedan lät han ut ett kallt skratt. "Bra. Jag är glad att vi äntligen är på samma sida. Nu, docka, tror jag att det är dags för din första lektion." Han sträckte ut en fast hand och grep tag i hennes handled, hans grepp var så hårt att det lämnade ett lila blåmärke på hennes hud. "Följ med mig."

Han ledde henne nerför korridoren, tystnaden i herrgården omslöt dem som en svepning. Till slut stannade de framför en oansenlig dörr. Han drog upp en liten nyckel ur fickan och låste upp den, tryckte upp dörren med en gest. Inuti fanns en liten kammare, bar förutom några få möbler. En lång arbetsbänk sträckte sig längs en vägg, toppad med ett skrämmande sortiment av rep, bojor, piskor och andra redskap.

"Välkommen till din första lektion, docka. Jag ska introducera dig för några av de verktyg jag har här. Detta rum kallas enkelt för lekrummet. Du kommer att tillbringa mycket tid här i framtiden, så det är bäst att du vänjer dig vid det. Varje av dessa instrument har ett syfte, och jag förväntar mig att du förstår dem fullt ut, och alla deras funktioner. Några frågor?" Hans ögonbryn höjdes upp medan han väntade på hennes svar.

Han log grymt. "Utmärkt, låt oss börja. Detta är ett par bojor. De är gjorda av ett starkt men smidigt material, designade för att hålla dig säker och orörlig." Han höll upp ett par läderbojor, spännena glittrade hotfullt i det svaga ljuset. "Du kanske undrar varför du skulle behöva vara fasthållen för lektioner. Det är enkelt. Det hjälper mig att behålla kontrollen samtidigt som det säkerställer att du lär dig ordentlig lydnad."

Han gick till arbetsbänken, hans ord tonade bort när han plockade upp ett annat föremål. "Och detta," sa han med ett vridet leende, "detta är en piska. Som du kan se, dess många remmar kan leverera en mängd olika sensationer på huden, särskilt på din rumpa." Han lät de långa tunna svansarna av piskan glida genom sina fingrar, lät de mjuka strängarna smeka hans handflata innan han smällde piskan mot arbetsbänken med ett rungande smäll.

"Jag tror du förstår idén," sa han med ett skratt, och lade tillbaka piskan på sin plats på bänken. "Var och en av dessa leksaker finns av en anledning, och du kommer snart att bli intimt bekant med varenda en. Men du vet vad de säger: En bra liten docka ställer inga frågor."

Han gick över till henne, hans fotsteg ekade genom rummet. "Jag antar att jag borde lämna dig här för natten, låta dig bekanta dig med mörkret. Men oroa dig inte, jag kommer tillbaka imorgon för att starta din träning på allvar. Jag har så höga förväntningar på dig, min nya leksak."

"Och tänk inte på att fly," sa Marcus när han nådde dörren. "Hela detta rum är ljudisolerat och förstärkt. Du kommer aldrig att bryta dig ut, oavsett hur högt du skriker. Så ta en stund att slå dig till ro, ta djupa andetag och försök hålla dig samman. Du är i för en tuff resa, min docka. Välkommen till ditt nya hem." Med ett sista sadistiskt skratt vände han sig om och smällde igen dörren bakom sig, lämnade henne i total mörker.

Så snart han smällde igen dörren stod han ansikte mot ansikte med sin assistent Viktor.

"Don, vi måste leverera vapen till vikingaklanerna ikväll," sa Viktor.

"Fixa bilen, vi åker till klanhuset," beordrade Marcus.

"Se till att allt är i ordning; ingenting får gå fel. När vi kommer dit, se till att alla är redo," sa Marcus.

SVARTA ÖGON-KLANEN

"Ugh, ännu ett uppdrag ikväll? Jag trodde vi skulle vara lediga idag," stönade Sniper, en av gangstrarna.

"Vilken latmask," svarade Dagger, en annan medlem av gänget.

"Jag hörde att Don köpte en slav—en tjej," tillade Dagger.

"Var är hon?" frågade Nikita.

"Jag tror att hon är i hans herrgård," svarade Dagger.

"Hur vet du det?" undrade Sniper.

"Jag råkade höra den där bitchen Sapphire fråga en av Dons vakter var han tog vägen, och idioten avslöjade det," förklarade Dagger.

"Vad gör ni alla? Gå och samla alla i mötesrummet; Don kommer snart," beordrade Viktor.

"Ja, kapten," svarade de.

MÖTESRUMMET

Alla gangstrarna var samlade, och luften var tjock av surrande samtal och skratt.

Så snart Marcus klev in i rummet tystnade sorlet. "Välkommen, Don," hälsade de alla och bugade sina huvuden.

"Nattens uppdrag är att leverera vapen till vikingaklanerna, och det får inte bli några misstag—inga undantag," förklarade Marcus.

"Vector, Viper, Archer, Dagger och Cobra, ni kommer att vara på uppdraget," tillkännagav han.

Notera att Viktor också är Vector.

"Ja, Don," svarade de.

"Resten av er kan gå," beordrade Marcus.

"Ja, Don," svarade de kvarvarande gangstrarna i kör när de bugade sina huvuden och lämnade rummet.

"Vector kommer att leda uppdraget. Leverera vapnen och ta med pengarna tillbaka. Inga fel kommer att tolereras, annars får ni ta konsekvenserna. Nu, gå och förbered er," sa Marcus innan han gick.

När Vectors team samlades för att förbereda sig inför uppdraget vände sig Sniper till honom och frågade, "Tycker du inte att det är konstigt att Don har en slavflicka i sin herrgård?"

Vector ryckte på axlarna, "Det är inte vår sak vad Don gör privat. Vårt jobb är att följa hans order och slutföra uppdraget."

Viper inflikade, "Men vad kan han möjligtvis vilja med en slavflicka? Det är inte likt Don att hålla husdjur."

Dagger skrattade, "Kanske köpte han henne för underhållning."

Cobra gav honom en ilsken blick, "Börja inte med dina snuskiga skämt, Dagger. Don är en seriös affärsman, inte någon simpel ligist."

Vector avbröt, "Nog! Vi måste fokusera på uppdraget och inte bli distraherade. Vi har ett jobb att göra, och vi vill inte hamna på Dons dåliga sida."