Kapitel 112

Hemfärden var en dimma av bekväm tystnad, avbruten av Felix dåsiga gäspningar då och då. Dagens tyngd lade sig över oss, en behaglig utmattning som drog i våra lemmar. När vi svängde in på uppfarten hjälpte Felix mig ur bilen, vårt skratt ekade mjukt i nattens stillhet.

Inne i huset låg resterna av...