Kapitel 139

Jag ser Nico köra iväg. Min gråt har avtagit. Nu känner jag mig bara som en idiot. Jag drar mig bort från Julian och tittar upp på honom.

"Förlåt." Snörvlar jag, "Jag vill inte gråta. Jag bara gör det. Det är bara överväldigande, antar jag."

Han säger ingenting. Hans läppar är sammanpressade, hans...