KAPITEL TVÅHUNDRA OCH NIO

ALARICS PERSPEKTIV

Jag kände mig starkare än jag gjort på länge, men med det kom en känsla av oro.

Min far hade kunnat nå mig utan att ens blinka, som om jag var liten igen och han kastade mig i fällor, lekte med mitt liv, bokstavligen.

Jag körde mot tillflyktsorten jag använt för några år sedan ...