Kapitel 341 Hämnd

Maten var klar på nolltid, och vi satte oss ner i matsalen för att äta. Då och då blixtrade det utanför fönstret. Trots att dörrarna och fönstren var ordentligt stängda kunde vi fortfarande höra det svaga ljudet av det kraftiga regnet utanför.

Amelia hade precis tagit en tugga när hon plötsligt kom...