Kapitel 178 Knä vid graven hela natten

Maria kände sig fruktansvärt ledsen för Chelsea och ville krama henne, men hon var bunden och kunde bara knäböja. "Chelsea, var inte rädd. Jag är här," sa hon svagt.

Chelsea grät ännu mer. "Mamma, vad är det för fladdrande ljus? Är det spökljus?"

Maria sneglade över och sa, "Nej, Chelsea, titta in...