Kapitel 162

Emilia

Jag stod i duschen. Jag hade inga tårar kvar att gråta så jag bara stod där. Dante och Antonio kom inte till mig, vilket jag uppskattade, de gav mig tid att bearbeta vad som just hänt. På ett sätt borde jag vara glad, jag menar George och Gio var de två som alltid hade problem med mig, det ä...