Kapitel 4

Emilia

"Ge-Göran," stammade jag, "hur kom du in här?" Han visade mig den öppna bokhyllan som fungerar som en dörr mellan hans och Gios kontor. "Ursäkta mig, jag måste gå." "Åh nej, det gör du inte," sa Göran. "Jo, det måste jag verkligen." "Kom igen, Rossi, du vet att du gillade den kyssen," retade Gio mig. "Jag sa inte att jag inte gillade det, men det är mot mina regler." "Regler är till för att brytas, Rossi," retade Gio igen. Men varken Gio eller Göran flyttade sig ur vägen. "Grabbar, jag måste verkligen gå." "Okej, jag låter dig gå om du ger mig samma kyss som du gav min bror," sa Göran medan han vände mig mot honom. "Är du seriös?" frågade jag Göran. "Varför skulle jag inte vara det?" "Det är bara det att jag just kysste din bror?" "Jag vet det, och nu vill jag att du ska kyssa mig sådär." Jag tittade på Gio, lite som om jag bad om tillåtelse men ändå inte, jag menar, jag är min egen person.

Men Gio sa, "Gå vidare, Rossi, jag vill gärna titta." De orden fick Göran att reagera omedelbart, han tog sina händer och grep tag i varsin skinkhalva och lyfte upp mig så att vi var i samma höjd, sedan kysste han mig och pressade min kropp mot sin. Jag kunde inte hjälpa det, jag slängde mina ben runt hans midja, jag började känna mig som en slampa. Han försökte tvinga upp min mun men jag försökte hålla den stängd, sedan bet han mig lätt i överläppen och det fick mig att stöna högt, åh Gud så pinsamt, men han tog sin chans och trängde in sin tunga i min mun. Göran kysste mig inte som om han ville älska med mig, han kysste mig som om han ville dominera mig och fan vad det var sexigt.

Jag försökte dra mig undan men han lät mig inte. Sedan kände jag Gio stå precis bakom mig och röra sina händer upp och ner längs mina sidor, och varje gång han kom till mina bröst flyttade hans händer sig framåt och rörde vid mina bröst underifrån. Jag kunde känna mig själv bli våt och jag visste att jag behövde stoppa det här, annars skulle det inte sluta förrän vi alla var nakna. Jag tryckte bort och den här gången lät Göran mig, sedan drog sig Gio tillbaka från min rygg och Göran lät mig glida ner längs hans kropp. Min jacka hade åkt upp och man kunde nästan se mina bröst kika fram. "Förlåt killar, det där borde inte ha hänt." "Ingen anledning att be om ursäkt, Rossi, vi ville att det skulle hända." "Jag kan inte, vi gör affärer tillsammans." "Ja, vi vet," sa Göran men sedan böjde han sig ner och viskade i mitt öra, "Men säg mig Emilia, är du våt?" Jag var chockad men rodnade också.

Och sedan försvann George och det var bara jag och Gio igen. "Låt mig hjälpa dig att bära väskorna till din bil, Rossi," sa Gio som om ingenting hade hänt. Jag öppnade kassaskåpet under baksätet och lade väskorna där, sedan försvann Gio och jag var ensam med livvakten. 'Vad fan hände just?' tänkte jag när jag satte mig i bilen. Jag lade handen på hjärtat och det slog i hundraåttio. Det borde vara bevis nog att det faktiskt hände. Jag körde till mitt kontor utan att riktigt uppmärksamma var jag körde, jag var säker på att min bil visste vägen till kontoret från Georges hus vid det här laget. Allt jag kunde tänka på var kyssen med Gio och George, för att vara tvillingar kysser de så olika. Och jag gillade båda kyssarna. Vad fan ska jag göra, hur ska jag hålla mina hormoner i schack? Jag körde in i underjordiska parkeringen vid min kontorsbyggnad och säkerhetsvakten som alltid hjälper mig kom till min bil. "God eftermiddag, fröken Emilia, hur mår du idag?" "Bra, tack Luke." "Kan jag hjälpa dig, fröken?" "Ja tack, jag tar ut väskorna." Jag lät Luke bära väskorna från killarna och jag tog Columba Crime Family-väskorna.

"Luke, bara ställ dem på mitt kontor," sa jag när jag gick in i receptionen där Isabella satt. "Hej Emilia, du har en besökare på ditt kontor." "Vem är det?" "Antonio Morelli." "Fan," viskade jag, vad är det med dessa män idag? "Tack, Isabella." Jag gick in på mitt kontor och Luke tittade på Antonio från topp till tå som om han var ett hot. "Tack, Luke." "Är allt bra här, fröken?" "Ja, Luke, Mr. Morelli är en klient." "Okej då." Luke lämnade oss. "Vem är den mannen?" frågade Antonio. "Bara säkerhetsvakten som ibland hjälper mig." "Du borde vara mer försiktig med vem du släpper nära dig, Emilia." "Skulle det vara personer som dig, Antonio?" "Nej, definitivt inte jag, men berätta för mig, hur var ditt besök hos tvillingarna?" Fan, visste han, varför skulle han veta, varför skulle han fråga mig något sådant. "Bra, varför?" "Bara bra? Killarna borde höja sitt spel." "Vad menar du, Antonio?" Han gick mot mig och varje gång han tog ett steg framåt, tog jag ett steg bakåt. Min rygg var mot väggen och Antonio stod framför mig. "Th..de.. de berättade för dig?" Jag stammade igen. Vad fan är det med mig, jag stammar aldrig men med dessa män är det allt jag gör. "Vet du inte detta än, Emilia, vi har inga hemligheter mellan oss." "Som inga alls?" frågade jag lite förvirrat. "Ja, Emilia, inga, nessuno, ingenting." Sedan pressade han sin kropp mot min. "Vad kan jag hjälpa dig med, Antonio?" sa jag. "Du svarade inte George när han frågade dig något. Jag är här för att få min del och svaret."

Innan jag hann säga något, tog han mina läppar i en syndig kyss, han pressade sitt knä mellan mina ben och tryckte upp mot min fitta. Det fick mig att stöna högt och han tog tillfället i akt att skjuta in sin tunga i min mun och tog över kyssen, han var precis som George, han ville dominera mig, hans kyss var ljuvlig. Dessa män fick mig att tappa förståndet idag. Med nattens dröm och sedan idag med deras kyssar, fan, det blev svårare och svårare att säga nej till dessa män. Men igen, min hjärna måste ha börjat fungera för jag drog mig undan och han lät mig. Sedan kom han till mitt öra och sa "Vi kommer att ha dig, Emilia." Innan min hjärna hann fungera igen och jag kunde fråga honom vad han menade, var han borta och återigen var jag kvar med känslan. Hade detta verkligen hänt?