Kapitel 6

Emilia

"Dante, förlåt, jag såg dig inte där." "Det verkar så, vill du ta en drink med mig?" "Jag är verkligen hungrig och trött, Dante, jag går hellre hem, kanske en annan gång." "När åt du senast?" Jag rodnade lite men var säker på att han inte skulle kunna se det eftersom det var så mörkt i stripklubben. "I morse med er." "Emilia, du kan inte göra så, följ med mig." Han grep tag i min arm och drog mig i princip med sig. "Vart tar du mig?" "Till mitt kontor, och sedan ska jag ge dig mat." Herregud, jag tror att mina trosor just exploderade. All denna sexuella uppbyggnad hela dagen var inte bra för mig.

Vi kom in i hissen och Dante höll fortfarande i min arm. Jag dagdrömde i mitt huvud om hur han trycker mig mot hissdörren och jag lindar mina ben runt hans midja och Dante sjunker in i min våta fitta med sin hårda kuk. Jag måste ha zonat ut för Dante vinkade med handen framför mitt ansikte. "Jorden anropar Rossi." "Förlåt, jag är bara trött." Jag försökte dölja vad jag egentligen tänkte på. "Ja, säkert, inte med det leendet på ditt ansikte." Jag tittade runt och det var det vackraste kontor jag någonsin sett, särskilt för en stripklubb. Man kan se rakt ner på scenen härifrån och sedan har de bås att sitta och dricka eller äta vid. Det var helt malplacerat för en stripklubb. "Väldigt fint kontor." "Inte vad du förväntade dig." "Inte alls." "Nja, detta är vårt kontor, kontoret där nere är managerns.

I det här kontoret gör vi affärer eller om vi vill blåsa av lite ånga kommer vi hit. Ta en plats." Han hjälpte mig till båset som hade utsikt rakt ner på damerna som strippar. Jag såg två strippor innan Dante frågade mig "Kan jag fixa en biff och pommes frites till dig?" "Biff och sallad tack, jag måste hålla den här kroppen i form på något sätt och gymmet är inte ett alternativ för mig." "Jag är strax tillbaka." Jag hörde honom ringa ett samtal och han beställde två biffar och sallader medium rare, åh wow, han vet hur jag gillar min biff eller är det bara allas preferens. Sedan var han tillbaka och satte sig i båset bredvid mig, men väldigt nära mig. "Och varför kan du inte komma till ett gym?" "Nja, jag börjar tidigt på morgonen och du ser vad klockan är och jag är inte ens hemma än." "Du måste sätta gränser med dina klienter." Åh, rätt, du ska prata. "Jag försöker men vissa är väldigt övertygande och då hamnar jag med att äta middag med dem eller frukost."

"Jag gillar när du sätter det i den ordningen." "Dante, du vet vad jag menar." "Gör jag verkligen?" "Jag är säker på att du gör det. Morgonens frukost och nu middag med dig." "Var inte så känslig, Rossi, jag visste vad du menade, jag bara retades. Jobbar du alltid så här sent?" "De flesta måndagar och tisdagar, från onsdag kan jag normalt vara hemma vid 18. Men då är det jag, en bra bok och ett glas vin för att koppla av efter två hektiska dagar." "Och pojkvänner?" "Vi pratade om det i morse, jag har inga pojkvänner, jag har inte tid och jag har väldigt krävande klienter. Jag är inte säker på att män skulle förstå det." "Vissa män skulle." Det knackade på dörren och sedan kände jag doften av biffen och jag dreglade. "Vill du ha något att dricka till biffen, Rossi?" "Gin och tonic om du har." Jag brukar inte dricka med klienter men så många regler har brutits idag, varför inte en till. Jag vet bara att BOB kommer att vara väldigt upptagen ikväll.

"En gin och tonic kommer strax." Servitören satte ner maten framför oss med salladsdressingen vid sidan av. Åh, wow, han tänkte till och med på det. Han kom tillbaka och satte sig bredvid mig med precis tillräckligt med utrymme för oss att äta, men han fortsatte att stöta till mig med sitt knä. När jag tog min första tugga av biffen stönade jag och Dante tittade på mig. "Vad? Den är utsökt." "Det där stönet är gjort för andra saker." Innan jag insåg vad jag sa, frågade jag "Som vad?" Och sedan insåg jag vad jag hade sagt. "Förlåt, jag menade inte att säga det." "Jag är mer än villig att visa dig vad du kan använda det där stönet till, Rossi." "Affärer, Dante, du är en av mina klienter." "Är det vad du sa till de andra idag?" "Diskuterar ni verkligen allt med varandra?" "Bara viktiga saker." "Jag är definitivt inte viktig." "Det är vad du tror, Rossi." Jag bestämde mig för att inte gå vidare med det uttalandet. Jag avslutade min biff och sallad, Dante var tyst, han sa inget mer. "Tack, Dante, det var väldigt gott." "Är du glad att du stannade?" "Till min förvåning, ja, jag är glad." "Vet du vad, Rossi?" "Vad, Dante?" "Ser du de där tjejerna där nere?" "Ja." "En dag mycket snart kommer du att dansa för mig och killarna på det sättet."

Jag var chockad, jag visste inte vad jag skulle säga till det. Jag bara stirrade på honom. Sedan rörde han sig framåt och grep tag i mina höfter och drog mig mot sig. Jag gav ifrån mig ett litet skrik, sedan var Dantes tunga i min mun och han kysste mig, han gick in och kysste mig, jag var i chock, jag tror inte ens att mina läppar rörde sig och sedan bet han mig i läppen och åh herregud, den känslan i mitt underliv var tillbaka och jag kysste honom tillbaka. Jag vet inte om det var gin och tonicen eller bara hela dagens förspel, men jag reste mig utan att ta mina läppar från hans och satte mig i hans knä med ett ben på vardera sidan av hans höfter. Han saktade inte ner, han fortsatte att kyssa mig och gnugga min rygg, hans händer gled in under min jacka och han kände bar hud, det var då han stönade och det kändes som om jag skulle komma utan att ens röra vid min klitoris. Det fick mig av någon anledning ur min dimma och jag hoppade snabbt av hans knä och ställde mig bredvid bordet. "Vart ska du, Rossi, det började precis bli hett." "Nej, Dante, vi kan inte, jag slutade med alla andra, jag kan inte gå längre med dig." "Men vill du?" Jag försökte spela dum och frågade "Vill jag göra vad?"

"Vill du gå längre med oss?" "Fan, Dante." Jag tog snabbt min handväska och gick till hissen och tryckte på knappen om och om igen. "Rossi, den kommer inte att öppnas förrän jag trycker på den här knappen." Han gick över till mig eller ska jag säga, han rörde sig mot mig som om han jagade sitt byte. När han stod precis framför mig, frågade jag honom "Snälla, Dante, låt mig gå." "Okej, Rossi, men jag följer dig till din bil." "Det är inte nödvändigt." "Det är inte förhandlingsbart, Rossi, jag går med dig." Han öppnade hissen och jag nästan sprang in. När dörrarna stängdes, pressade han mig in i hörnet av hissen och svävade över mig med sina läppar. "Bara en smak till, Rossi, snälla." Jag sa inte nej så han flyttade närmare och kysste mig igen. Fan, han kysste himmelskt, det kändes som om jag flög medan han kysste mig. Plinget från hissen fick oss båda ur vår dvala, men när vi vände oss om stod George, Gio och Antonio vid de öppna hissdörrarna.