Kapitel 7

Emilia

Jag var fortfarande i ett töcken från kyssen i hissen med Dante och nu stod alla fyra männen framför mig. "Jag var precis på väg att följa Rossi till hennes bil," sa Dante till dem. "Jag tror du har gjort tillräckligt, Dante; jag följer henne till bilen," sa Antonio. "Som du vill." "Hej då Rossi, vi ses," sa Dante bakom mig. Jag visste inte var jag skulle titta, om det fanns sand och jag var en struts skulle jag ha stoppat huvudet i sanden. "Ler gudarna mot mig idag?" sa Antonio. "Vad?" Jag förstod inte vad han menade, jag var fortfarande i ett töcken. "Faktumet att jag ser dig tre gånger på en dag." "Åh, du behöver verkligen inte följa mig till min bil, det sa jag till Dante också." "Det här är ett farligt område, Emilia, jag skulle aldrig låta dig gå ensam till din bil vid den här tiden på kvällen." "Åh," vad mer kunde jag säga? Han lade sina händer på min nedre rygg och fjärilarna i min mage var tillbaka igen, vad i helvete var det som hände med mig idag? Var jag i brunst eller något? Vi kom ut och det var en härlig bris i luften. När jag försökte öppna min dörr, pressade Antonio mig mellan bilen och honom, precis som han gjorde i morse. Jag trodde att han skulle kyssa mig igen, eller borde jag säga att jag hoppades att han skulle kyssa mig igen, men han lutade sig in mot min nacke och sedan mot mitt öra.

"Jag vet att du verkligen vill leka med dig själv ikväll, men gör det inte. Vi kommer att veta. Och om vi ser dig igen, kommer vi att behöva ge dig en smisk för att du inte lyssnade på oss." Herregud, jag hade fjärilar överallt, jag försökte gnugga benen mot varandra för att få lite lättnad, men Antonio måste ha vetat vad hans ord skulle göra för han satte sitt ben mellan mina ben men inte tillräckligt högt för att jag skulle kunna gnida mig mot hans ben. Ja, jag var så desperat. Jag behövde samla mig. Jag samlade all min mod, tittade honom rakt i ögonen och sa till honom: "Du har ingen aning och det finns ingen regel som säger att jag måste lyssna på någon av er." Jag öppnade min dörr och satte mig i bilen, men innan jag hann stänga dörren lutade han sig in. "Jag skulle vara väldigt försiktig om jag var du, älskling. Eller vill du ha en smisk, är det så?" Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag sa bara: "Tack för att du följde mig till min bil. Ha en trevlig kväll." "Åh, det kommer jag. Och kom ihåg vad jag sa, älskling." Sedan stängde han dörren.

Han gav mig inte ens en chans att ta ett andetag och lugna ner mig. Han väntade tills jag körde iväg och jag ville inte att han skulle se hur mycket de påverkade mig idag. Jag tog svängen och såg honom försvinna, men vid första parkeringen jag hittade stannade jag och tog några djupa andetag, vad var det med dessa män idag? Det här hade aldrig hänt förut och de är inte nya klienter, jag har haft dem i några år nu. Och om de alla vill ha mig, varför nu? Jag försökte fortfarande få kontroll över min andning när jag såg några sportbilar köra förbi mig. Jag vet inte varför, men jag visste att det var dem. Jag körde tillbaka ut på gatan och körde till mitt lägenhetshus.

När jag kom hem var det första jag gjorde att sparka av mig mina högklackade skor. Ja, jag älskar mina klackar, men det känns så mycket bättre utan dem. Jag gick till kylen och hällde upp ett rejält glas vitt vin. Efter den dagen jag haft förtjänar jag hela flaskan. Men imorgon är en hektisk dag igen och jag lovade Josh att jag skulle träffa honom för en kaffe, jag borde komma ihåg att äta imorgon. Jag fyllde badkaret med vatten och lite vaniljdoftande olja och tände ljusen. Jag klev ner i badet och lutade mig tillbaka med mitt vin i handen, den andra handen gled ner till min fitta, jag var i desperat behov av en orgasm, kanske flera orgasmer. Jag började leka med min klitoris när Antonios ord dök upp i mitt huvud, det kändes som om han stod precis bredvid mig. Av någon anledning slutade jag leka med mig själv. Jag kunde inte tro det. Jag svepte glaset med vin. Vad var det för fel på mig, varför lyssnar jag på Antonio? Det förvirrade mig så mycket att stämningen för mitt bad försvann. Jag tvättade mig och steg ur badet. Jag tog på mig mina mjukaste pyjamas och kröp ner i sängen och såg till att alarmet var inställt för morgondagen.

Jag vred och vände mig i över en timme, jag behövde den där orgasmen, Gud, jag behöver den om jag ska kunna sova alls för allt som snurrar i mitt huvud är dagens kyssar och hur varje kyss var annorlunda och hur mycket jag njöt av varje kyss. Jag sträckte mig efter min låda och tog fram BOB, de kommer aldrig veta att jag använde BOB. Jag drog ner byxorna, satte lite glidmedel på BOB och tryckte in BOB i min fitta så långt BOB kunde gå. "Fan" skrek jag när jag satte på BOB på högsta vibration. Jag stängde ögonen och allt jag kunde se var George, Gio, Antonio och Dante. Jag flämtade deras namn om och om igen medan jag kände hur min orgasm närmade sig. "Åh min Gud, fan, fan, ÅH MIN GUD!" skrek jag när jag kom. Jag lutade mig tillbaka och tänkte att det var precis vad jag behövde. Så snart jag andades normalt igen, gick jag upp och tvättade BOB och klädde på mig igen. När jag kom tillbaka i sängen somnade jag på en sekund. Se, det var allt jag behövde.

Jag vaknade följande morgon av att min telefon ringde. Jag grep den och svarade med en mycket sömnig röst "Emily, god morgon." "Hej älskling." Jag blev så rädd att jag satte mig rakt upp i sängen. "Antonio." "Ja, det är jag. Öppna din dörr, jag har med mig kaffe och en croissant." "Du är här?" "Ja, älskling, nu kom och öppna dörren." Sedan lade han på. Så många frågor snurrade i mitt huvud, hur vet de var jag bor? För om en vet så vet de andra också och hur kom han in i byggnaden? Jag drog fingrarna genom håret, rättade till mina pyjamas, sköljde munnen med lite munvatten och gick till dörren för att öppna. Det här är det bästa han får vid den här tiden på dagen. Jag öppnade dörren och Antonio promenerade in som om han kände till stället, han gick rakt till köket.

"Du ser strålande ut som alltid?" "Tack för lögnen, Antonio, men du behöver inte ljuga för mig." Han såg arg ut på mig. "Jag ljuger inte, jag skulle aldrig ljuga för dig om något sådant eller något annat för den delen." "Åh, okej, var inte så allvarlig." "Gå och gör dig i ordning, jag håller ditt kaffe varmt och värmer croissanten." Jag ifrågasatte honom inte ens, vad var det för fel på mig? Varför var han här? Jag tänkte bara på den frågan igen när jag stod i duschen. Jag klädde på mig, sminkade mig och gick sedan för att leta efter Antonio. Mitt hår var uppsatt i en knut som alltid. Jag fann Antonio titta ut över den underbara utsikten jag hade. Han vände sig om och tittade på mig. "Jag föredrar ditt hår utsläppt." "Vad gör du här, Antonio?" "Jag tog med dig kaffe." "Ja, och?" "Och jag kom för att se till att du lyssnade på mig." "Om vad?" "Var inte så trög, Emilia."