Kapitel 149 Har hon inte orsakat mig tillräckligt med problem redan?

I den stadigt syrefattiga dimman började mitt medvetande fransa i kanterna. Obehaget var outhärdligt, en krypande ångest som gnagde på varje fiber av min varelse.

I det ögonblicket av plåga var den enda personen jag kunde tänka på Christopher. Trots mitt tidigare beslut att distansera mig från honom...