Kapitel 33 Jag har saknat dig

Det var Christophers röst.

Mitt hjärta, som hade suttit i halsgropen, lugnade sig äntligen. Jag kände en blandning av lättnad och frustration. Efter att ha kylt och medicinerat min fotled och vilat i flera timmar kunde jag åtminstone lägga lite vikt på den.

Men Christopher, som stod utanför dörren...