Kapitel 36 Morgonsjuka vid middagsbordet

Christopher märkte äntligen märket efter örfilen på mitt ansikte, hans ögonbryn drogs ihop. "Varför sa du inget tidigare? Gör det ont?"

Jag försökte le, men smärtan i min kind stoppade mig. "Fick jag ens en chans att prata?"

När det gällde Evelyn tappade han alltid fattningen.

"Hope."

"Nog nu. D...