KAPITEL 45

Jag kände mig bedövad. Jag hade inte bytt om från klänningen sedan igår eller rört mig en centimeter från sängen sedan jag kom in i mitt rum.

Tårarna hade slutat och jag gjorde inget annat än att tänka. Tänka på allt jag har förlorat.

"Paisley," hörde jag min mammas röst från andra sidan dörren.

...