Kapitel Hundra och sex

Natten var kusligt tyst när vi närmade oss foten av bergskedjan. En tjock dimma hade lagt sig över terrängen och svepte in de steniga sluttningarna i ett spöklikt dis. Jag drog jackan tätare omkring mig, den kalla luften bet i min hud.

"Vi borde inte vara här," mumlade Alex, med armarna i kors. "Ja...