Kapitel Hundra och fyrtiotvå

Himlen ovanför oss mörknade när vi slog oss ner i skogen. Solen hade knappt gått ner, men här, i det Oupptäckta Riket, verkade tiden vrida sig på ett onaturligt sätt. Ena minuten var himlen djupt blå, nästa var den purpursvart och strödd med stjärnor som såg främmande ut. Luften var tjock med doften...