Kapitel Hundra och fyrtiofem

Ju djupare vi gick in i fängelsehålorna, desto tyngre blev luften. Lukten av fuktig sten blandades med något metalliskt—blod. Varje steg vi tog skickade en rysning genom mig, inte på grund av kylan utan för att jag visste att Elijah led någonstans i detta mörker.

Och vi började få ont om tid.

Isai...