Kapitel Hundra och femtiofyra

Så fort vi steg genom dörren, skiftade marken under mina fötter. Vad som en gång varit fast sten förvandlades till något mjukt och blött. Luften tjocknade med en stank av förruttnelse—ruttnande växtlighet, stillastående vatten och en underliggande vidrighet som klängde sig fast vid mina lungor.

En ...