Kapitel 42

Jag visste inte när utmattningen hade övermannat mig, men jag måste ha somnat i den tröstande doften av Mariah. Sorgens tyngd var för stor, och sömnen hade tagit henne som en flykt.

När jag vaknade var rummet insvept i en onaturlig stillhet. En kall vindpust svepte över min hud, och jag insåg att j...