Kapitel nittiofyra

Natten var tyst, en sådan tystnad som svepte in dig som en filt. Endast det avlägsna hoandet från en uggla och prasslet av löv i den mjuka brisen fyllde luften. Månen, en lysande silverkula, hängde högt på himlen och kastade sitt sken över slottsgården.

Jag stod vid balkongens kant, med armarna vil...