Människohandel

Ivery Clarks perspektiv

Var är jag?

Vad hände?

Jag kved när en skarp smärta sköt genom mitt huvud. Min kropp gungade fram och tillbaka av den ständiga rörelsen. Var befann jag mig?

Jag satte tryck på magen och drog mig upp, försökte resa mig. Det avlägsna ljudet av vatten som slog mot en hård yta ekade i mina öron. Jag öppnade ögonen och såg ett fönster i stålväggen på ett skepp.

Jag gick på stranden igår kväll och...

Fan, har jag blivit kidnappad?

Mina tankar började rusa, fyllda av negativa scenarion. Vem hade tagit mig? Vad hade jag gjort för att förtjäna denna behandling?

Jag började skaka våldsamt och hela min kropp darrade av spasmer medan heta tårar strömmade nerför mina kinder. Min kropp var i överlevnadsläge. Jag var på ett skepp ute till havs, och ingen skulle komma för att rädda mig. Jag var helt ensam.

Mamma, pappa... jag är rädd.

Jag måste ta mig härifrån.

Rummet var litet. Det fanns bara en säng i hörnet och inget annat. Dörren var förmodligen låst, det var jag säker på.

Jag tittade på mig själv och såg ganska rufsig ut, men jag hade fortfarande på mig samma kläder som kvällen innan. Jag balanserade på mina fötter och gick mot dörren, försökte få upp den.

Handtaget rörde sig inte alls. Det var fastlåst. Jag försökte skaka det, men det rörde sig inte en millimeter.

Allt hopp inom mig dog. Det fanns ingen väg ut ur detta helvete. Jag sökte igenom rummet men hittade inget användbart.

Det fanns absolut ingenting. Jag var i ett rum med fyra väggar.

En tung tystnad fyllde rummet som en sista dödsviskning. Allt jag kunde hoppas på var att drunkna och dö.

Innan jag hann bearbeta situationen ytterligare hörde jag ljudet av dörren som öppnades.

"V..vem?" Min röst darrade när jag backade.

En man klädd i svart gick in, en stor pistol hängde på hans axel. Han hade ett tjockt svart skägg och djuriska ögon.

"Ser ut som vi fick en bra fångst här. Vad heter du, lilla flicka?" Han grymtade med en grov röst och tog steg mot mig.

Vem kallar han liten flicka? Jag är en fullvuxen, 19-årig tjej. Men folk säger ofta att jag ser mycket yngre ut än min ålder, ibland misstar de mig för en tonåring.

Fan, nu är inte rätt tid att tänka på allt det där. Den medelålders mannen tog hotfulla steg mot mig, hans ögon stirrade märkligt på mig.

"Håll dig borta annars slår jag dig. Jag är mer våldsam än du tror." Jag skrek åt honom och försökte samla mod.

För att vara ärlig skrämde han mig, han tog steg mot mig, hans tunga stövlar dunsade med varje steg.

"Nu är du oförskämd, lilla flicka. Jag pratade med dig vänligt men du är en tuffing. Du behöver förstå reglerna, eller hur?" Han morrade djuriskt, vilket fick mig att rycka till, han tog obehagliga steg mot mig.

Nej... Nej...

"Jag sa håll dig borta!!!" Jag backade i skräck tills jag var på sängen, min rygg mot väggen.

"Skäll inte på mig, bch!" Han grep mig om halsen och kastade mig hårt mot golvet.

Jag skrek när jag kände benet knaka när jag föll på golvet. Smärtan var outhärdlig, som om en stor, tung sten hade slagit mig.

Den muskulösa mannen lutade sig över mig och slog mig hårt så att jag såg stjärnor. "Lilla btch, våga inte prata med mig så där igen, okej?"

Sedan hörde jag ljudet av ett bälte som klirrade. Åh gud, han skulle våldta mig.

"Tuffa tjejer måste lära sig en läxa. Jag ska knulla dig i alla tre hål, lilla flicka." Mannen skrattade ondskefullt, vilket fick mig att gråta ännu mer.

"Nej! Nej, gå av mig!!!"

"Sluta oroa dig, lilla flicka, jag lovar att det kommer kännas bra." Jag var äcklad av hans ord.

Plötsligt kände jag fler män komma in i rummet och jag vände huvudet för att titta på dem med mina suddiga ögon fyllda av tårar.

"Vad tror du att du gör!?" En av männen skrek när han närmade sig mig.

Med ett enda slag lyfte han mannen ovanför mig och slog sin knytnäve i mannens ansikte. "Jävla idiot, sa jag inte åt dig att inte röra varorna vi har tagit? Du kan inte hålla ditt skrot i schack, eller hur?"

V..Varor?

Kallade han mig varor?

"Vad händer om hon är oskuld? Vi får mer pengar om den här tjejen är oskuld, din idiot! Det finns stor efterfrågan på auktioner för den typen." Han skrek åt mannen och gav mig rysningar.

En..Auktion? Varor?

Blir jag såld? Fan, är det här människohandel? Herregud!

En våg av skräck rusade genom mina ådror, jag började kallsvettas. Det här kan inte vara sant! Ska jag verkligen säljas på svarta marknaden?

En av männen grep tag i min armbåge och drog ut mig. Jag lade inte märke till omgivningen eftersom jag fortfarande var i chock.

Han tog mig genom en smal korridor och svängde några gånger. Sedan landade min blick på duschrummet. Duschhuvuden var placerade med vissa avstånd emellan.

Till min fasa fanns det även kvinnor där, helt nakna, för alla att se. Deras kroppar var täckta av blåmärken, några hade torkat blod på huvudet och ansiktet, precis som jag.

"Klär av dig." beordrade mannen och pekade med en pistol mot mig. Åh nej. Jag tänkte inte klä av mig för någon. Jag skakade på huvudet, mina läppar darrade.

"Du behöver en jävla dusch, du stinker av blod och smuts. Klä av dig nu."

Jag tittade på honom chockad. Han menar allvar med att jag ska klä av mig framför alla?

"N-Nej. Jag tänker inte göra det! Jag kan inte göra det!" skrek jag och försökte dra mig undan. Men en stor örfil träffade mitt ansikte och gjorde mig yr.

"Gör det nu, annars gör jag det åt dig och tro mig, du kommer inte gilla en sekund av det." Han väste genom tänderna. Om det inte var illa nog, sparkade mannen mig i magen, vilket fick mig att skrika av smärta.

"Gör det!"

Jag snyftade, jag ville inte bli ihjälslagen. Min kropp gjorde ont som fan, allt gjorde ont som fan. Jag vill bara hem.

Jag drog långsamt av mig kläderna, kände hur min klänning föll till golvet. Och jag kunde känna den intensiva blicken från mannen som slog mig.

Jag har alltid varit blyg när det gäller att visa mig naken, men det grymma ödet hade slagit mig hårt. Nu blev jag stirrad på av en främmande, vidrig gangster.

Det var många snyftningar jag kunde höra från tjejerna runt omkring, det var som att strö salt i såren. Deras gråt och snyftningar skar genom mina öron, drog fram mer rädsla och sorg.

Vad har jag gett mig in på?

Jag kände mina tårar rinna ner när det kalla vattnet strilade över mitt huvud. Mannen stirrade hårt på mig, hans avsikter tydliga.

Jag tvättade min kropp ren, med vetskapen om att det fanns en chans att jag inte skulle duscha igen på länge. Jag kan inte ens förutse hur mitt liv skulle se ut efter detta.

Det fanns ingen flykt här. Den enda flykten någon av kvinnorna kunde ha råd med här var döden.

En benkrossande, död.

Nästa gång åt jag middag med andra tjejer i ett litet rum. Vi satt på golvet med tallrikar framför oss. Vi fick inte äta med bestick. Mina ögon blev suddiga av synen. Jag kände mig så sjuk.

Dessa män var människohandlare. Detta var något som skulle leda till något så farligt som maffian.

Jag blir såld...

Det har gått en vecka nu, och skeppet rör sig fortfarande i full fart. Jag kunde inte sova ordentligt, jag var fortfarande i kaosläge. Jag var fångad, långt borta från mitt hemland, det fanns absolut ingen flykt.

Alla män ombord hade vapen, och kvinnorna var för rädda för att slåss mot någon av dem. Jag förstod mitt öde, jag skulle bli en sexslav åt någon maffiagangster, eller jag skulle hamna på platser där kvinnor behandlades värre än djur.

Plötsligt öppnades dörren, och en vakt kom in, samma vakt som hade sagt åt mig att klä av mig. Hans uttryck var likgiltigt.

"Hur gammal är du, flicka...?" Han tog ett steg mot mig och jag backade ofrivilligt.

Som fan att jag kommer säga min riktiga ålder.

"Jag är trettioett år gammal."

Mannens käke spändes och på en sekund slog han mig, "Försök ljuga för mig igen, jag flår dig levande. Okej? Igen. Hur. gammal. är. du?"

"Nitton.." Jag bet mig i de darrande läpparna, jag ville inte gråta framför ett monster som honom.

Han höjde handen igen och jag skrek, "Jag säger sanningen."

Han tittade först förbryllat på mig och sedan, på en sekund, var han tillbaka till sitt pokeransikte. "Här trodde jag att du var under arton. Flickor under arton säljs till högre priser på auktionen, förstår du."

Hans ord fick mig nästan att kräkas. Detta var fullständigt vidrigt. Han pratade som om vi var en flock djur vars liv var märkta med ett visst pris.

"Vad heter du? Och försök ljuga för mig igen. Jag ska visa dig hur döden känns, fattar du?" Han varnade mig med en mordisk blick.

"Jag..Ivery..."

"Ivery. Tja, du är åtminstone vacker. Du har tur som ska på auktion idag."

V-Vad!?

Auktion?