114. Oförklarliga saker

För ett ögonblick kan jag inte andas.

Marshalls ord hänger fortfarande i luften som damm. Tysta... kvävande.

Mina fingrar drar sig tillbaka från bordet som om träet plötsligt blivit hett. Eller kanske är det blodet som rusar till mina händer. Eller is. Eller båda, som strider inom mig.

Jag släpper u...