Kapitel 2

Sahils perspektiv

I samma ögonblick som jag steg in i mammas rum såg jag att hon pratade med Swati, vars rygg var vänd mot dörren. Jag lyfte upp Swati bakifrån för att överraska henne genom att snurra henne i luften, något jag brukar göra.

Precis när jag vände mig mot dörren såg jag att Sagar stod där. Han såg chockad ut. Men varför?? Det var inte första gången jag gjorde detta. Swati skrek till och jag satte ner henne på golvet igen.

Hon vände sig om och gav mig en hård örfil, och jag frös till. Åh nej!!! Det var inte min syster Swati. Det var en annan tjej med nästan samma längd och kroppsbyggnad.

Hon såg arg och chockad ut. Men hon var väldigt söt med den röda tonen på kinderna.

"Åh.. åh... Jag är ledsen... Jag trodde... att du var Swati... Min syster," sa jag medan jag fortfarande höll handen på min kind.

"Ja.. ok.. det är lugnt... Jag är ledsen," sa hon och sprang ut ur rummet. Jag var förvirrad och fortfarande chockad som om jag var fastfrusen där.

"Vem var hon?? Jag trodde att det var Swati..." Dörren till badrummet öppnades och Swati kom ut. Hon sprang mot mig och kastade sig i mina armar.

"Bhai... Du kom tillbaka... Jag har saknat dig."

"Jag har saknat dig också. Vem var den tjejen?" frågade jag.

"Vilken tjej?? Åh!! Manu?? Var är hon??" hon såg sig omkring för att hitta henne.

"Jag trodde att det var du... så jag lyfte upp henne och snurrade henne runt i luften. Jag visste inte. Hennes rygg var vänd mot mig och jag ville överraska dig... men jag blev chockad."

"Hon är min vän, Manu. Hon hade något ärende här så jag insisterade på att hon skulle stanna hos mig... Eftersom hon inte känner någon här..."

"Åh... Ok." sa jag. Jag var lite generad.

"Så spänd??? ... vår bror ska gifta sig snart." sa jag leende mot henne.

"Ja... Sagar Bhai ska gifta sig och sedan ska du gifta dig..."

"Jag vill inte gifta mig." sa jag i en irriterad ton.

Vad var det för fel på alla??

"Varför?? vad är problemet med att gifta sig?? Sagar är redo att gifta sig... Din pappa och jag gifte oss... Vi är lyckliga, eller hur??.. Vad är ditt problem??" sa mamma i en arg ton.

"Mamma, snälla... Är jag ditt enda mål nu när Sagar ska gifta sig??"

"Ok, fine... Vi har Roka-ceremonin imorgon... Sagar och Samar har sett till det mesta av arrangemangen... Du gör resten. Jag vill att ceremonin ska vara felfri... det är den första bröllopet i vår familj... så den första ceremonin måste vara perfekt. Förstått??"

"Ja, fru... jag menar mamma," sa Swati.

"Ja, mamma..." sa jag med ett svagt leende. Jag blev irriterad av detta ämne om äktenskap. Jag var väldigt glad för Sagar eftersom han äntligen skulle gifta sig med sitt livs kärlek efter en lång period av lidande på ungefär ett decennium.

"Var är bruden?" Jag såg mig omkring.

"Hon måste vara i sitt rum, hennes föräldrar ville att hon skulle stanna hos dem men hon stannade här..."

"Betyder det att du inte lät henne gå..." Jag log mot honom och han log tillbaka.

Jag känner honom så väl.

"Bhai, du rodnar..." retade Swati Sagar. Han rodnade.

"Tyst, ok, jag sa att du borde få dina ögon kontrollerade... Sahil, jag tror att vi borde hitta en kille och få henne gift snart." sa han.

"Ja, gör det... Hitta en trevlig kille till henne... Och ni båda sluta reta Sagar... Han är mitt bästa barn... Fick en så fin svärdotter till mig." sa mamma.

"Ok... Men jag är verkligen hungrig, jag hoppade över lunchen också. Låt oss gå och äta något." sa jag.

"Varför kan du inte äta ordentligt? Du är inte ett barn. Du borde veta att du ska äta minst tre ordentliga måltider." skällde mamma på mig. Jag lade armen runt henne och gick mot Daminis rum.

Sagar kom ut från Daminis rum med Damini och den där tjejen Manu. Hon verkade undvika att titta på mig.

Jag kände mig också lite obekväm.

Vi var på väg att gå och äta middag när även Samar kom. Han gav mig en manlig kram och jag bjöd in honom till middagen också.

Samar rekommenderade ett ställe och maten var fantastisk... alla verkade njuta förutom den där tjejen... Jag kunde se att hon var obekväm. Hon var väldigt enkel men ändå mycket vacker.

"Vad hände, gillade du inte maten, Manu? Om du vill äta något annat kan vi beställa det... Jag känner kocken här... Han är fantastisk... bara säg vilken rätt du vill ha, så fixar han det åt dig," sa Samar mycket vänligt. Han var så charmig att han kunde bli vän med vem som helst på några minuter.

"Nej tack Samar Ji... maten är fantastisk... det är bara det att jag inte är så hungrig," sa hon och log svagt mot honom.

Varför var hon så obekväm? Jag gjorde inget medvetet fel.

"Jag tror att du gillade maten på den restaurangen vi var på i förrgår mer. Det är vår favorit, men jag tänkte att ni alla kanske ville prova något nytt."

"Ta det lugnt, Samar Ji... maten var fantastisk både där och här. Okej... Manu, prova det här... det är fantastiskt," sa Swati och Manu log. Hon såg vacker ut när hon log.

Men hon tittade inte ens på mig en gång. Varför? Jag bad ju om ursäkt, eller hur?

Vi åt vår mat och kom tillbaka. Mamma gick till sitt rum och vi alla njöt av en romantisk komedifilm. Sagar fick Damini att sitta bredvid sig. Samar, Swati och jag retades med Damini och Sagar. Manu fortsatte att le.

Damini rodnade verkligen mycket.

"Låt oss gå till vårt rum, brorsan... Ni båda har en Roka-ceremoni imorgon... Låt henne vila..." sa jag och log mot Sagar. Jag var tvungen att säga det eftersom jag visste att han ville vara med Damini.

Han blängde på mig då han inte ville att jag skulle säga något framför alla, speciellt Manu och Swati.

"Ja... Gå ni, jag kommer strax." sa han men jag stod kvar. Jag känner honom väl, han skulle inte lämna hennes sida.

Jag drog Damini ur hans armar, sa god natt till henne och hon log blygt. Sedan drog jag honom från soffan och ut ur deras rum.

"Hej... Släpp mig... Jag kommer efter att jag sagt god natt." sa Sagar irriterat, Swati fnissade, Samar försökte att inte skratta.

"Nej... tillbringa lite tid med din bror också. Kom Samar..." jag drog honom till mitt rum.

Han var irriterad men jag brydde mig aldrig.

"Så vad ska jag göra? Mamma sa att ni båda har gjort allt... jag måste bara göra resten av sakerna." frågade jag min sura tvilling.

"Ceremonin är hos mig så du behöver inte göra mycket. Jag har ordnat det mesta... Tant gav oss en lista med saker att göra... jag har kryssat för de saker som är klara... resten får du göra... Jag måste se till arrangemangen hemma hos mig." sa Samar.

"Okej, inga problem. Jag måste hämta sötsaker och frukt från marknaden på morgonen. Plus hämta saris från affären. Varför tog ni inte med dem... Det kommer se så konstigt ut att gå in i en affär och hämta saris."

"De behövde slutföra och packa dem vackert." sa Samar.

"Jag vill inte gå dit... Sagar, du går."

"Nej, mamma har redan bett mig göra andra saker. Jag måste ta med mamma till templet också innan ceremonin. Jag är upptagen, ta med Swati."

"Okej... Fine, jag går med henne."

Efter det sa Samar god natt och han gick iväg med Damini eftersom hon skulle stanna där med sina föräldrar. Vi sov också eftersom vi var tvungna att gå upp tidigt.