Kapitel 3

Sahils perspektiv

Jag gick upp och gjorde mig redo för att gå till marknaden. Var var Swati??

Mamma var överexalterad och på gränsen till panik om allt var i ordning eller inte. Trots att Sagar hade fixat allt. Sagar och mamma var redo och väntade på att Swati skulle bli klar.

"Var är Swati?? Jag måste åka nu... Jag måste hämta frukterna, godiset och kläderna." frågade jag.

"Hon är inte klar än... du får gå ensam..." sa Sagar.

"Inte en chans... Jag tänker inte hämta klänningarna ensam... Säg till henne att skynda sig." Jag var bestämd. Jag skulle inte gå till en sari-butik ensam, till vilket pris som helst. Jag skulle vänta tills Swati kom.

Jag vände mig plötsligt om och stötte in i Manu, vilket fick henne att tappa balansen. Hon var precis på väg att falla när jag fångade henne i mina armar. Hon såg så vacker och söt ut. Hennes långa svarta hår var utsläppt. Hennes stora svarta ögon hade blivit ännu större av chocken. Jag kände en liten dragning mot henne.

Vi stod kvar i samma position som om vi var frusna i några sekunder. Vi tittade på varandra och sedan insåg jag det och rätade på oss. Jag släppte henne lite motvilligt. Jag gillade känslan av henne i mina armar. Men hon blev väldigt generad igen. Hon tittade inte på mig.

"Manu är klar... hon kan följa med dig... Swati kommer med oss. Manu beta... Var snäll och följ med Sahil eftersom Swati inte är klar än." sa mamma till henne men hon verkade tveksam. Hon tittade på Sagar och han nickade.

Varför var hon vänlig med min identiska tvilling men inte med mig..? Behövde hon hans tillstånd för att gå med mig?? Konstigt...

Vad har jag gjort?? Jag har redan bett om ursäkt för igår. Jag trodde att hon var Swati.

"Okej, tant." sa hon.

Jag gick mot min bil och hon följde efter mig. Vi åkte till marknaden och köpte frukterna. Jag såg att hon handplockade frukterna och fick dem packade.

Hon pratade mycket vänligt med frukthandlaren. Han log mot henne och sa att hon visste hur man plockar frukt mycket väl. Hon log och tackade artigt. Han packade två korgar med olika exotiska frukter.

Sedan gick vi till godisbutiken. Jag visste inte vilka jag skulle köpa.

"Jag vet inte vilka jag ska köpa, de ser alla så goda ut."

"Ta vad du vill," svarade hon utan att titta på mig.

"Vad sägs om Kaju katli?"

"Hmm okej. Hur många lådor vill du ha?"

"7 lådor, alltså 7 kilo, stod det på listan."

"Okej, så ta 2 lådor Kaju katli, 2 motichoor laddoo, 2 Moong dal barfi och en av någon annan sort." föreslog hon.

Jag valde några Kaju-rullar fyllda med Gulkand (sötad rosenbladsmix) eftersom de såg väldigt fina ut.

"Bhaiya, bilkul färska, tack (snälla packa bara om de är helt färska)." sa hon till personen som packade godiset åt oss.

"Ma'am, aap taste ker ke dekh lijiye.. (frun, ni kan smaka dem)." sa han och gav en bit att smaka på. Hon tog halva och sa till honom att ge resten till mig.

Jag tog den och smakade. Den var mycket god.

"Hmm det här är bra... Smaka på varje sort du tar." sa hon till mig utan att titta på mig.

Vad är det för fel på henne?

Jag smakade på alla och fick dem packade och betalade för dem och tog dem till min bil.

Nu var vi tvungna att hämta saris och klänningar.

Vi gick till butiken och jag följde henne eftersom jag inte visste vilket showroom vi skulle gå till.

Hon gick till personen vid kassan och visade sin räkning. Han nickade och bad oss sitta ner en stund eftersom det skulle ta 5-7 minuter att hämta dem.

Vi satte oss ner, en av säljarna kom till oss och frågade henne, "Frun, den dagen valde ni en klänning men den fanns inte i er storlek. Men nu har vi den. Ska jag visa den för er?"

"Nej, jag har lite bråttom. Vi måste gå till en tillställning men jag kommer om en dag eller två och tar den. Tack." Hon avböjde artigt.

"Frun, det kan bli sålt igen. Du kan titta medan dina saris kommer."

"Nej, inte nu, tack... Jag vill inte bli sen."

"Det tar bara två minuter, frun. Jag har den här bara." Försäljaren var ganska ihärdig. Men Manu såg lite obekväm ut.

"Här är den, frun. Exakt den design, färg och storlek du ville ha. Jag visade den för dig eftersom den är så vacker att den kan bli såld innan du kommer tillbaka för den."

"Jag skulle på en familjeträff så jag har inte med mig mitt kreditkort. Så jag kan inte köpa den just nu," sa hon till honom.

"Åh! Men det är okej... Jag kan betala för..." Jag höll på att säga när hon avbröt mig mitt i meningen.

"Nej... Jag vill inte det. Den här klänningen är inte så viktig."

"Men frun, herrn betalar, ta den, om den blir såld så kanske samma färg och storlek inte kommer igen."

"Jag kommer och hämtar den imorgon bitti. Och om den mot förmodan blir såld, så är det också okej för mig," sa hon slutligen bestämt.

"Åh kom igen Manu, det är en så liten sak, jag kan betala för det... Och vi är ju vänner..."

"Rättelse, herr Sahil Malhotra... Vi är inte vänner. Jag är vän med Swati, inte dig. Och jag vill inte att du betalar något för mig." Hon sa med låg men bestämd röst. Hon såg väldigt arg ut.

Vad är det för fel på tjejen? Hon överreagerade på en så liten sak.

Varför ger hon mig den här attityden? Låt det vara, jag bryr mig inte...

Vi väntade ytterligare en minut och en man kom med två stora lådor vackert dekorerade med sarin och tillbehören och två stora bärkassar.

Hon bad ägaren att skicka någon med sakerna för att lämna dem till vår bil.

Vi gick ut ur butiken och placerade allt i bilen och åkte till Mathur farbrors ställe.

Hon hjälpte mig att ta ut de två korgarna och placerade dem åt sidan. Och när jag tog ut påsarna, skakade hon på huvudet och sa, "Nej, de är till Swati och mig." Sedan ringde jag någon för att bära in frukten och godiset.

Vi gick in med alla saker och hälsade på alla. Jag placerade allt nära mamma och Manu frågade efter Swati. Mamma sa att hon hade gått för att träffa Damini. Hon ville också gå... Så moster skickade någon för att ta henne dit.

Sagar bad mig att göra ett videosamtal till pappa så att han kunde vara med. Jag gjorde det.

Daminis pappa började ceremonin. Han gav Sagan till Sagar.

Sedan kallade de på Damini, hon såg väldigt vacker ut, min bror kunde inte ta ögonen från henne.

Moster fick henne att sätta sig och mamma gick nära henne, hon rörde vid mammas fötter och mamma kysste hennes panna och kramade henne. Mamma började ceremonin och gav henne Sagan.

Så ceremonin var klar och alla var så glada. De tog välsignelser från alla. Gåvorna byttes. Min pappa var också väldigt glad och sa att han skulle vara tillbaka inom 10 dagar.

Datumen för förlovning och bröllop fastställdes. Förlovningen fastställdes om 15 dagar och bröllopet om en månad. Sagar var väldigt uppspelt och det var mamma också.

Vi kom alla tillbaka till gäststugan. Sagar hade tidigare berättat för mig att han hade hyrt en bungalow för oss att bo i här. Han gillade den bungalowen eftersom den var väldigt stor. Gautams familj hade också använt den för hans bröllop.

Bungalowen var redo. Så vi var tvungna att flytta dit. Den var fullt möblerad så vi behövde bara flytta dit. Vi planerade att flytta dit efter en väldigt liten pooja.

Även om bungalowen var hyrd insisterade mamma på att innan vi flyttar dit, måste vi ha någon form av pooja och havan eftersom vi skulle ha ett bröllop där.

Så vi planerade att ha en pooja nästa dag och sedan flytta dit. Vi ville inte att mamma skulle ta på sig stressen så vi tog ansvaret för poojan också. Samar kom också för att hjälpa till. Han frågade sin pandit Ji och arrangerade en pooja.