


Kapitel 4
Sahils perspektiv
Vi ordnade allt som behövdes för pooja. Pandit Ji kom och började pooja och havan. Han bad oss att hämta prasad som borde vara hemlagad. Han hade inte berättat det för oss... Vi hade allt beställt utifrån. Vi var alla väldigt förvirrade.
Jag visste inte vad jag skulle göra? Bara mamma kunde göra det. Vi var på väg att be mamma att laga något men Manu sa,
" Tant, jag kan göra det, du behöver inte oroa dig och bara delta i pooja."
Hon gick in i köket och såg att det var fullt utrustat. Hon letade efter ingredienserna. Samar, Swati och jag kom för att hjälpa henne eftersom det skulle vara minst 50-60 personer.
Hon letade efter stora kärl och ingredienser. Swati och Samar hjälpte henne.
" Manu, det finns ingen Rava (mannagryn)." Swati sa och skakade på huvudet.
" Säg vad du vill ha, jag hämtar från marknaden." Jag erbjöd men Manu skakade på huvudet och sa, "Det tar för lång tid. Vi behöver göra det snart. Jag kan göra halwa med vetemjöl. Precis som Kada Prashad vi får i Gurudwara Sahib. Går det bra?"
" Åh ja... Jag älskar det..." Swati sa med entusiasm.
" Jag älskar det också." Samar sa och hon log mot dem båda.
Nåväl, jag älskade det också... Men jag tror inte att hon var intresserad.
Hon började göra halwan. Samar frågade henne, "Skulle du kunna göra det i så stor mängd?"
" Oroa dig inte... Jag kan." Hon nickade och log mot honom.
Swati hackade några torkade frukter.
Hon gjorde det med ett leende på läpparna och såg verkligen vacker ut. Hon såg så enkel ut, men ändå väldigt vacker. Jag stod nära dörrkarmen.
Hon gjorde det självsäkert även om Samar och Swati var spända. Hon log och rörde om det hela tiden.
Hon värmde vattnet samtidigt. Den mycket trevliga doften av halwa började sprida sig. Hon försökte lyfta det tunga kärlet med vatten men det verkade svårt. Jag ville hjälpa henne men såg Samar säga åt henne att stanna.
" Det är väldigt varmt och tungt, låt mig göra det," sa Samar och lyfte det enkelt.
" Var försiktig Samar Ji, nu häll det i denna kadhai (stort brett tjockbottnat kärl)" hon stod mycket nära honom och höll en hand på hans underarm för att vägleda honom hur mycket och när han skulle tillsätta vatten. Hon rörde om det hela tiden.
" Det räcker, Samar Ji, tack vi behöver inte mer vatten." Hon log mot honom och han gav henne ett sött leende tillbaka.
Hon rörde om lite till och tillsatte sedan socker i det.
" Åh gud!!! Det ser så gott ut, jag kan inte vänta med att äta det Manu..." Swati sa och Manu log kärleksfullt mot henne.
" Det här är prasad Swati.. vi måste erbjuda det till gud först." Samar sa till Swati som om hon var ett barn. Jag himlade med ögonen åt det.
" Jag vet det Samar Ji... Jag skojade bara. Jag skulle äta det först efter pooja." Hon sa till Samar.
" Men seriöst Manu, det ser och luktar så gott. Du gjorde det som om du är en professionell." Samar sa och hon bara log mot honom.
" Det är klart. Hon tog ut lite av det i en stor skål och täckte resten."
Swati strödde några torkade frukter på det och Manu tog det till där pooja pågick.
Sagar log och nickade mot henne och hon log bara tillbaka. Damini hade också kommit med sina föräldrar och farbror nu.
Pooja och havan utfördes och alla deltog. Swati, Damini och Manu delade ut prasad till alla. Damini kom och gav prasad till mig. Jag smakade på det, det var så utsökt. Precis som Kada prasad vi brukade äta i Gurudwara Sahib. Jag älskade det och tittade på henne. Hon log mot Samar och Swati. Tydligen berömde de också henne för Halwan. Hon log och gav mer halwa till Samar.
Hon kom åt detta håll så jag gick närmare henne för att be om mer prasad.
"Prasaden var fantastisk, jag älskade den. Kan jag få lite mer??"
"Ja, självklart... Ta det." Hon gav hela skålen i min hand och gick iväg.
Vad?? Hur otrevligt?? Ignorerade hon mig?? Mig?? Jag såg precis att Samar sa samma sak och hon log sött och gav honom mer halwa. Och till mig gav hon det här och en kall axel.
Vad tror hon om sig själv? Usch... vad är hennes problem?? Jag bryr mig inte. Jag är Sahil Malhotra.
Jag såg henne och Damini komma med mat till Pandit Ji. De serverade honom en stor tallrik med mat. Han sa sin bön och började äta.
Maten serverades till alla. När vi hade sett till att gästerna hade fått mat och de hade gått, började vi också äta. Det var också mycket gott. Jag åt mycket halwa och det gjorde Samar också.
Alla njöt av maten. Sagar tog Damini i handen och drog henne åt sidan. Åh gud!! Den här mannen har blivit galen. Allt han ville var att spendera tid ensam med Damini. Men vi skulle inte låta det hända. Vi visste inte vad hans plan var men Samar och jag var fast beslutna att irritera honom. Så jag tog Damini i handen och drog henne bort från honom och bad henne komma med oss. Hon log och nickade.
"Vad gör du?? Sahil släpp hennes hand, hon ska ingenstans med dig." sa Sagar.
"Tänk på det... Hon följer med oss. Vad är det här yaar?? Ni två spenderar alltid all tid tillsammans. Vi är trots allt också din familj." sa jag med en rynka i pannan.
"Ja, hon är min syster, hon ignorerar mig..." sa Samar också dramatiskt. Sagar blängde på oss men vi brydde oss inte. Till slut skakade han på huvudet åt oss och log och accepterade sitt nederlag.
Han hade inget annat val än att följa med oss.
Vi gick ut för att se den vackra staden. Manu hade med sig en kamera och tog massor av bilder på oss och nästan allt runt omkring oss.
Är hon besatt av fotografering? Vi alla njöt av det men Sagar såg lite frånvarande ut. Han ville spendera tid med Damini. Till slut lämnade vi dem ensamma och gick för att se en film. Jag vet inte ens vilken film det var. Jag ville inte ens titta på Manu eftersom hon har ignorerat mig... men kunde inte låta bli.
Jag fortsatte att titta på henne. Hennes uttryck var ovärderliga. Hon log åt en komediscen och grät vid en sorglig situation. Hon såg så naturlig och ren ut... Inte som andra tjejer jag brukar umgås med. Hon var... annorlunda. Hon såg något bekant ut, men jag kunde inte komma ihåg henne.
Förlovningen och bröllopet närmade sig. Mamma blev galen, gick och shoppade nästan varje dag... mestadels följde Swati, Manu och Samar med henne, eftersom både Sagar och jag var upptagna på kontoret. Arbetet på kontoret gick snabbt nu eftersom byggandet pågick för fullt.
Jag var oerhört glad för Sagar men kände mig orolig för något... Jag kunde inte ens förstå varför jag var så rastlös... hela den här bröllopsgrejen gjorde mig väldigt rastlös.
Jag ringde Samar eftersom jag ville gå ut och festa riktigt hårt.
"Hej, hej Sahil!!"
"Hej Samar, jag har så tråkigt. Låt oss gå och festa..."
"Tyvärr men jag måste gå och shoppa med alla damerna..."
"Allvarligt?? Vad är fel med dig?? Vem gillar att shoppa? Du går och shoppar nästan varje dag..."
"Så varken du eller Sagar följer med dem. Så moster bad mig att följa med dem. Jag kan inte säga nej till henne. Dessutom är det säkrare om jag går med dem. Tänk om någon beter sig illa mot någon av dem?"
"Men jag har tråkigt..."
"Så följ med och shoppa."
"Nej. Jag vill gå till klubben..."
"Då gå... men jag följer inte med... Jag njuter av familjeutflykterna. Jag njuter av varje ögonblick av dessa bröllopsförberedelser... Särskilt shoppingdelen." sa han.
"Okej, fint... Jag ska på fest."