113

Den natten vred och vände sig Bavanda, oförmögen att sova. Natten var onaturligt stilla. En tung, kvävande tystnad täckte flockens land, tjock med en oroande känsla av förebud. Bavanda låg i sängen, ögonen vidöppna, hennes kropp rastlös då hennes sinne vägrade att ge henne sömn. Rösterna i hennes hu...

Logga in och fortsätt läsa