136

Natten var tyst—för tyst—när Nancy satt ensam i en skuggig alkov vid kanten av Lykanernas territorium. Flimret från en ensam fackla på väggen kastade långa, fladdrande skuggor som dansade över hennes tårfyllda ansikte. Hon höll ett trasigt pergament i handen—det sista minnet av ett löfte hon hade ge...

Logga in och fortsätt läsa