Kapitel 155: Leo

Morgonsolen börjar precis kika fram genom träden och kastar långa skuggor över gläntan när jag kliver ut. Den kalla luften slår mot min hud, en påminnelse om att vi fortfarande är här ute, fortfarande kämpar för varje ögonblick av frid vi kan få. Jag tar ett djupt andetag, försöker rensa tankarna, m...

Logga in och fortsätt läsa