KAPITEL HUNDRA ÅTTIO-NIO

Allting flög förbi i en dimma, jag knappt lade märke till något eftersom det kändes som om någon hade stuckit sina händer i mitt hjärta och försökte dra ut det.

"Är du okej?" frågade Axel för hundrade gången.

"Jag mår bra älskling, fokusera," svarade jag med ett ansträngt skratt.

Jag ville inte a...

Logga in och fortsätt läsa