Kapitel 44

Lotties perspektiv

"Det var jävligt... fantastiskt!" ropar jag, medan resten skrattar hysteriskt.

"Hon svär som en sjöman när hon är full tydligen!" skrattar Anna, medan jag hoppar upp och ner på Alex rygg.

Jag kunde knappt se, än mindre gå själv, så jag var tacksam att bli buren.

"Eri...

Logga in och fortsätt läsa