4
KINA: Mitt namn uttalas som Tina, fast med ett K. Helt ärligt kan jag inte fatta Adrians farmor – hur hon bara kunde ställa till en scen sådär och inte ens blinka. Det är inte bara Adrians dag, det är min också. Jag får väl helt enkelt se till att jag gör en ordentlig entré på min Luna-ceremoni och får alla att glömma den där narcissistiska kärringen.
”Keska?” ropar jag på henne. ”Vill du hjälpa mig att göra mig i ordning?” frågar jag. Jag vet hur viktig hon är för Adrian, så jag vill lära känna henne bättre själv.
”Är du säker på att du vill ha mig?” frågar hon. ”Jag vill inte att du ska få skit från familjen för att du är snäll mot mig.”
”Men älskling, jag hade inte frågat om jag inte ville det. Och jag tror att jag klarar av din farmor.”
Klockan är redan strax efter tolv, så jag måste skynda mig – ceremonin börjar om lite drygt en timme.
”Okej, om du är säker”, säger hon.
”Det är jag”, försäkrar jag henne.
Jag tar henne i handen och leder henne uppför trappan till min svit, där mamma och min bästa vän väntar på mig.
”Keska, det här är min mamma, Constance, och min bästa vän, Gracie. Mamma, Gracie – det här är Keska. Hon är Adrians kusin från Blue Crescent-flocken.”
Båda ser förvirrade ut.
”Jag trodde att det bara fanns tvillingar i den familjen?” säger mamma.
”Ja, det får jag höra hela tiden”, svarar Keska. ”Det kunde lika gärna vara så, med tanke på hur mycket uppmärksamhet de ger mig.”
Hon säger det som om det inte vore någon stor grej, och både jag och mamma får ont i hjärtat för hennes skull.
Jag hoppar in i duschen, tvättar håret, sköljer snabbt av kroppen och kliver ut. Mamma har klänningen och underkläderna redo åt mig när jag kommer ut. Keska hjälper Gracie att lägga fram sminket.
Jag har långt hår, vetefärgat i solljus, så det är lite mörkare än de andras i Adrians familj, och jag har hasselbruna ögon som är en aning mörkare än Keskas. Min klänning är böljande i grekisk stil, med drapering över höger axel, helt pärlbroderad, i färgen av havsglas – den där vattniga gröna tonen med en antydan av blått, lite mörkare än mintgrönt. Den får mina ögon att lysa och passar mitt hår, som ligger i mjuka lockar och också är uppsatt åt höger för att visa märket från Adrian på vänster sida.
Jag är inte den som använder massor av smink, men jag förstår hur viktigt det är att se mitt allra bästa ut i dag. Och efter det som hände tidigare var jag fast besluten att göra en storslagen entré och ta strålkastarljuset från Adrians farmor. Så med en brungrön eyeliner, ombréskuggor i gröna nyanser lagda som en markerad cat eye, rouge som framhäver mina höga kindben och en mjuk korallfärgad läpp känner jag mig som en grekisk gudinna.
Medan jag gör mig i ordning frågar jag Keska om henne och Adrian och tecknandet.
”Varför tecknar du och Adrian till varandra? Hör du dåligt? Är det därför de är så elaka mot dig?”
”Nej, jag hör inte dåligt. Vi gör det för att kunna prata med varandra utan att de vet vad vi säger, eftersom vi inte kan använda tankelänken när vi är i olika flockar”, säger hon. ”De är elaka mot mig för att, som du hörde den förra Lunan och äldre fru Sutter säga, jag inte ser ut som någon av dem. Jag ser ut som min mammas mamma, mormor Lilly.”
Hon fortsätter: ”Nej, Adrians Gamma har en kusin som är döv, och han lärde oss teckna. Adrian ville lära sig, så om de någon gång kom på besök skulle han kunna prata med henne, som en artig värd borde.”
Jag hade hört talas om Gammas kusin, och jag håller också på att lära mig teckna av samma anledning.
”Jag tycker synd om mamma”, säger Keska tyst. ”Som pappas mamma pratade lät det som om hon hade varit otrogen med någon, eller att de adopterade, och ingen sa ifrån för hennes skull!”
”Jag är säker på att någon pratade med henne. Jag tror inte att din pappa skulle låta henne behandla din mamma så”, svarar jag.
”Vi får hoppas det”, säger hon.
DRAKE: Jag var rasande på mamma för att hon fick folk att tro att min partner hade varit otrogen mot mig! Jag stormade fram till där hon stod. ”MAMMA!!!” vrålade jag nästan åt henne. ”Carla har inte, och har aldrig, varit otrogen mot mig!! Jag tycker att du är skyldig henne en ursäkt NU!!!” Jag kokade av ilska, men jag ville inte göra en större scen än den hon redan hade ställt till med – men hon behövde be min partner om ursäkt. Jag tog henne i armen och drog henne bort till där min partner stod.
”Be om ursäkt nu!” Min röst var iskall mot henne.
”Drake, älskling, jag sa aldrig att hon gjorde det, du ryckte mina ord ur sitt sammanhang”, kuttrade mamma.
”Försök inte prata ner till mig, mamma! Du fick det att låta som om Carla antingen hade varit otrogen, eller som om Keska var adopterad (så kallad mamma!) – det var exakt de orden du använde. Be nu min partner om ursäkt!!!” fräste jag genom sammanbitna tänder. Mamma hade aldrig gillat att erkänna när hon hade fel, men den här gången tänkte jag få henne att göra det – och inför vittnen.
”Drake, gubben, ställ inte till med en scen”, sa hon ganska lågt.
”Be om ursäkt NU!!!” vrålade jag nästan.
”Okej.” Hon drog en uppgiven suck. Hon vände sig mot min partner. ”Carla, jag ber om ursäkt, men jag sa inte att du var otrogen.”
”Nej, Amanda, du antydde det, och genom att göra det har du inte bara satt mitt rykte på spel, utan hela vår flock. Hoppas du är nöjd nu!!” Min partner och jag vände henne ryggen och gick därifrån för att ta våra platser inför ceremonin.
Musiken börjar som en signal om att ceremonin ska starta.
KINA: Jag kastar en snabb blick på klockan, den är nästan halv två. Det knackar mjukt på dörren, och mamma öppnar. Jag hör pappas röst på andra sidan.
”Det är dags, är ni damer redo?” frågar han med sin fylliga baryton.
Mamma öppnar dörren så att han kan komma in. ”Åh, vad du är vacker! Min älskade dotter.” Han säger det till mig när han kommer fram och kysser mig på kinden. Sedan vänder han sig till mamma och kysser henne. När han vänder tillbaka mot mig räcker han fram armen.
”Mina damer, var så goda och gå och ta era platser. Jag följer Kina ner.”
Keska går först ut genom dörren, och Gracie efter. Jag råkade få en glimt av Adrian när han kom för att eskortera mamma ner och sedan ta sin plats på den scen som hade byggts upp för dagens händelser.
”Vem var inne i rummet med dig, Gracie och din mamma?” frågade pappa dämpat.
Jag viskade tillbaka: ”Det var Adrians kusin Keska.”
”Hon som den där gamla haggan gjorde sånt väsen om tidigare?”
”Ja, pappa, samma person.” Jag svarade med ett leende som lekte i mungipan. Pappa gjorde ingen hemlighet av att han inte tyckte om Adrians farmor.
