Kapitel 143 Isabella, Du är så patetisk

Katten på stenpartiet gav ifrån sig ett skadeglatt jamande och försvann sedan.

Isabella öppnade långsamt ögonen men vände sig inte om. Hon särade lätt på sina mjuka läppar och släppte ut en söt andedräkt medan hon låg i Michaels armar.

Isabellas delikata rygg, fuktig av ett tunt lager svett, tryck...

Logga in och fortsätt läsa