Kapitel 446 Händelserna för tio år sedan

Percival nickade, "Ja, det är han. Jag skulle aldrig glömma det där ärret. Den där ungen lämnade ett märke på mig som jag inte kan skaka av mig."

Percivals tankar ekade fortfarande med orden som pojken hade sagt.

"Stanna tillbaka! Så länge jag är här kommer ingen att skada henne! Mina äldre syskon...