Kapitel 1

Sandras perspektiv

Nattbar, Stockholm...

"Glad alla hjärtans dag"

Jag sköt cocktailglaset mot bartendern och gestikulerade efter en till med fingret. Den blonda killen flinade innan han började blanda en ny drink. Rop och jubel fick mig att himla med ögonen medan jag försökte fokusera på mannen framför mig.

"Hej, försöker du supa dig full idag?"

Jag vände mig mot Cat, eller Catrina, min bästa och enda vän, "är vi inte här för att dricka?" Jag ryckte på axlarna. "Cocktails är helt okej — mindre alkohol menar jag."

Hon himlade med ögonen innan hon beställde sin drink. Hon tittade mot musikområdet och fokuserade sedan tillbaka på mig. "Hur många drinkar har du redan tagit?"

"Åh... ummmm... fyra?" Jag rynkade pannan åt mig själv. Egentligen hade jag tappat räkningen. Jag visste inte ens hur många glas jag redan hade druckit. Bartendern erbjöd det nya glaset. Den blå vätskan i glaset gjorde min blick suddig. Är jag redan full?

"Du beställde Angelo Azzurro? Tjej, den är stark," hörde jag Cat säga, men mina ögon var fästa vid glaset. "Hej, du får inte göra en till drink, okej?" sa hon igen.

Jag rynkade pannan när jag vände mig mot henne men såg att hon tittade på den blonda killen med en varning i blicken. "Vad gör du? Han serverar bara sina kunder."

Cat vände sig mot mig, "och jag tror att du påverkas av drinken. Sandra, kom igen, säg inte att du fortfarande tänker på honom."

Jag skakade på huvudet. "Det finns ingen 'han', okej? Jag är redan trött på honom. Dessutom kan jag tydligt se att han är mer än lycklig just nu. Hör du inte hur han skriker för full hals, nästan spräcker bröstet?" Jag tog glaset och drack vätskan.

"Åh herregud, det räcker nu," Cat ryckte glaset ur min hand innan jag hann dricka klart. Jag försökte ta tillbaka glaset från henne men hon sköt det långt bort.

"Det är bara fem, det kommer inte döda mig," jag himlade med ögonen och blev frustrerad.

"Sluta skada dig själv. Du är inte van vid att dricka. Sedan när började du bli beroende av alkohol?" Hon skällde på mig utan anledning.

"Oroa dig inte, de där drinkarna har låg alkoholhalt," svarade den blonda bartendern från sidan.

"Ser du, du oroade dig i onödan. Kan jag få ett glas till?" Jag log mot bartendern.

"Absolut inte," sa Cat, nästan skrikande.

"Wow, det verkar som att ni två har kul på festen?" En skarp röst ropade bakom oss.

"Inte nu," stönade Cat. Jag vände mig om för att se paret som närmade sig oss. Kvinnan hade rött hår och ljus hy, och hennes halvnakna klänning satt som en andra hud. Och vid hennes sida, den svart håriga mannen, lång och muskulös, klädd i t-shirt och jeans. De är det kända campusparet Liam och Shaelyn.

"Vad hände? Blev du överraskad?" Shaelyn flinade medan hon höll Liams arm hårt. Jag måste säga att hon ser bra ut, en sexig tjej för killar att dregla över. Dessutom är hennes mamma en välkänd affärskvinna. Och hon, den enda dottern, har alla fördelar av att vara rik. Mina ögon vandrade mot deras sammanflätade händer.

"Gratis drinkar är alltid på listan," svarade jag och flyttade blicken mot disken.

Shaelyn skrattade, "åh kom igen Sandra, du behöver inte låtsas. Jag vet att du är ledsen för att..." Hon pausade. "Men vem kan vi skylla på? Kärlek är sån. Liam har bara ögon för mig. Han försökte, vet du, men kunde inte till slut..." Hon suckade och låtsades vara ledsen. "Var inte avundsjuk, okej?"

Jag knöt nävarna för att hindra mig själv från att slå sönder hennes sminkade ansikte. Hon har en poäng att håna mig och jag kan inte ens skylla på henne. Hur kan jag det när orsaken till denna smärta och sår var personen bredvid henne. Jag skulle aldrig glömma dagen när han sårade mig till oändlighet. Mina tankar blev suddiga med minnen från det förflutna som plötsligt dök upp i mitt sinne.

Liam var den hetaste killen på universitetet. Många tjejer dör bara för att få en chans att dejta honom. Och jag var en av dem. Jag är inte som andra, klädd i sexiga kläder, visar upp kroppen och kurvorna, utan jag bär istället en enkel knälång kjol med en vanlig skjorta kombinerad med mina runda glasögon. Men det mest konstiga är mitt blåa hår. Jag har aldrig använt någon färg, men det kom naturligt. Även om jag inte gillar det, kan jag inte göra något åt det. Ibland irriterar detta blåa hår mig verkligen, eftersom det har blivit centrum för uppmärksamhet.

Jag minns fortfarande dagarna när min långvariga dröm plötsligt förvandlades till aska.

Jag valde att inte bry mig om blickarna som föll på mig och gick mot omklädningsrummet. Jag såg att Cat var där och stoppade saker i sitt skåp.

"Hej," sa jag när jag gick fram.

"Jag tänkte precis ringa dig, var har du varit?" Hon log när hon såg mig.

"Biblioteket," ryckte jag på axlarna. Catrina var den enda som pratade med mig utan att döma min klädsel. Hon ställde aldrig några frågor och bad aldrig om något, och det är vad jag gillar med henne. Inga kompromisser, bara en ren vänskap.

"Hur var din dejt med Liam?" Hon flinade nästan retfullt.

"Håll tyst," rodnade jag.

Hon knuffade till mig. "Kom igen, berätta. Du dejtar den hetaste killen och säger inget. Pussades ni?"

Mina ögon vidgades och jag stirrade på henne. "Vad säger du? Du är för mycket."

"Vadå? Det är väl vanligt på dejter, eller hur?" Hon rynkade pannan.

Jag fnissade. "Du går för långt." Jag skakade på huvudet. "Egentligen vet jag inte själv. Jag trodde aldrig att han skulle fråga om en dejt. Jag menar, han är känd på campus och titta på mig, en riktig nördtyp."

Hon rullade med ögonen. "Vad har det med dejting att göra? Ska han dejta din klänning eller sminket?"

Jag skrattade. "Föredrar inte heta killar sexiga tjejer mer?" sa jag, men det fanns något i mitt hjärta. Egentligen vill jag verkligen inte att Liam ska se mig på det sättet. Jag vill att han ska gilla mig för den jag är. Men har han inte redan bett om en dejt? Han frågade inte om mina kläder eller något annat, han bara log och bad om en dejtkväll.

"Var inte så hård mot dig själv. Du tänker för mycket," sa Cat och stängde sitt skåp, sedan vände hon sig mot mig. "Var tog han dig på dejten?"

"Umm..." Jag bet mig i läppen. "Han... tog mig till en restaurang och det var fantastiskt. Jag har aldrig dejtat någon eller ens drömt om det, så att sitta med honom första gången var lite speciellt." Jag kände hur jag rodnade igen.

"Åh herregud, du rodnar redan," skrattade hon. "Jag är så glad för din skull, tjejen. De andra tjejerna på campus är så avundsjuka på dig."

Jag öppnade mitt skåp och lade in några böcker innan jag stängde dörren. "Det är nästan lektionstid, ska du inte gå?"

"Jag har en uppgift att lämna in. Måste hitta min partner först och sedan lämna in den."

Jag nickade. "Så vi ses senare?"

Hon skrattade. "Japp, vänta på mig i kafeterian."

Jag nickade. "Okej, jag måste gå."

Jag lämnade henne och gick mot mitt klassrum. Jag gick när jag hörde skratt från hörnet. Kanske några killar? Jag skakade på huvudet och ville gå förbi, men orden som sades fick mig att stanna på plats.

"Jag måste säga, du är verkligen en ögonfångare, mannen," hörde jag en manlig röst skratta. "Att lura någon till den här graden. Din jävel, du utnyttjar ditt snygga ansikte."

Jag stod där och lyssnade. Varför kände jag plötsligt en klump i bröstet? Det måste bara vara några killar som pratar om slumpmässiga saker, eller hur?

"Kom igen, vem kan motstå Liams charmiga leende? De andra tjejerna dör för att komma nära honom. För att inte tala om den där nörden," sedan ett annat skratt.

Jag lutade ryggen mot väggen när jag kände att min andning fastnade och det gjorde mig kvävd. De pratar om mig, eller hur? Varför?

"Strunta i det, jag vann vadet, glöm inte priset vi pratade om," hörde jag sedan Liams röst som fick mig att rysa. Han? Varför? Han lekte med mig? Behandlade mig som en docka runt sitt finger. Hur kunde han göra så mot mig?

"Ja, du slösade tillräckligt med pengar på att ta henne på en dejt?" frågade en annan röst. "Jag såg hur hon tittade runt på restaurangen med förundran. Det verkar som om hon aldrig har varit på en dejt."

"Vem skulle ta en nörd som henne på en dejt? Är du galen?" sa en annan man. "Mannen, jag tycker synd om dig för att du stod ut med tiden. Du kunde ha tagit henne till något billigt ställe, jag slår vad om att hon inte ens skulle märka någon skillnad," sedan skrattade de igen.

Jag stängde ögonen när smärtan i mitt hjärta började brinna. Alla dessa var deras planer. De slog vad om mig som om jag var en leksak. De tänkte aldrig på hur andra skulle känna om det, ändå lekte de med mig som en dåre. Jag var definitivt den största dåren att tro...

"Tyst, jag vill inte prata om det. Att dejta henne i en vecka är nog. Nu ni grabbar-" Liams röst tystnade när han plötsligt vände sig mot mitt håll. Jag gick fram och tittade på gänget framför mig. De skrattade och gjorde narr av mig bakom min rygg som om jag inte var en människa utan en leksak för dem.

De stannade och tittade på mig med stora ögon. Liam pressade sina läppar till en tunn linje. Det fanns inga känslor i hans ansikte vilket gjorde mig ännu mer sårad. Han ångrade sig inte ens. Gjorde han? Jag knöt nävarna och gnisslade tänderna. Jag trodde att han var annorlunda men det var mitt fel att tänka så.

"Tack för den här lektionen, jag kommer att minnas den för alltid," sa jag med sammanbitna tänder innan jag vände mig om och gick mot min klass.

Jag fick en läxa den dagen, en läxa som lärde mig mycket för livet. Jag tror inte att jag någonsin kommer att se Liam på samma sätt igen.