Kapitel 5

Sandras Perspektiv

De närmaste dagarna flöt på smidigt. Jag gick inte till universitetet efter festkvällen. Istället stannade jag hemma och njöt av min tid. Jag tittade på filmer, sökte efter slumpmässiga videor på YouTube och njöt av min favoritpizza, capricciosa. Lata dagar är alltid de bästa. Jag kände att det var bättre än att hantera de ointressanta människorna på universitetet.

"Sanny, hur länge ska du stanna hemma? Vill du att jag ska hämta ett föräldramöteskort från universitetet?" Mamma skällde på mig från köket. Hon kunde bara inte se mig vara lat.

Jag himlade med ögonen och svalde glaset med juice i min hand innan jag skrek tillbaka så att hon kunde höra mig, "mamma seriöst? Jag går inte i skolan längre, dessutom är det inga viktiga lektioner där. Att skippa några dagar skadar ingen."

"Ge mig inte den ursäkten. Även om det inte är några lektioner tycker jag att du borde gå och umgås med dina vänner. Jag menar, vem stannar hemma som du? Du blir fet med dina mat- och sovvanor."

"Fet?" Jag stönade, "kom igen mamma, jag är i bra form, och för din information, de 'vänner' du pratar om, det finns bara en." Jag sa medan jag stoppade chips i munnen.

"En eller två spelar ingen roll. Du borde spendera tid med din vän och njuta av din tid mer än att stanna hemma och bli en lat katt." Mamma rynkade pannan och såg totalt missnöjd ut.

"Mamma, snälla.." Jag stönade.

Precis när mamma avslutade sina ord ringde min telefon. Jag plockade upp den och såg att det var Cat. Suckande svarade jag på samtalet. Jag hade ignorerat henne i några dagar, inte svarat på hennes samtal eller meddelanden.

"Hej," sa jag med min mest uttråkade ton.

"Din bitch, jag ska definitivt vrida nacken av dig," skällde Cat från andra sidan linjen. "Hur vågar du ignorera mig så där? Jag har försökt ringa dig typ... typ... tusen gånger redan, men du ignorerar mig."

"Okej, ta det lugnt. Jag ville bara vara ensam," sa jag och pressade ihop läpparna.

"Vad har hänt med dig? Jag har inte sett dig sedan den kvällen. Jag trodde nästan att någon hade kidnappat dig. Vänta... Var var du den kvällen? Du var inte där när jag kom tillbaka."

"Inget, jag känner inte för att gå någonstans. Dessutom är jag inte intresserad av att träffa andra just nu," svarade jag.

"Kom igen tjejen, du kan inte ignorera dem för alltid, jag menar åtminstone tills du tar examen."

"Jag vet," suckade jag. Jag var verkligen dum att tro att Liam ens hade några uppriktiga känslor för mig. För en person som honom finns det ingen chans för kärlek och romantik eller ett lyckligt slut. Han förtjänar verkligen en kvinna som Shaelyn som skulle sprida benen för vem som helst hon gillar.

"Kommer du eller inte?" frågade Cat och ryckte mig ur mina tankar. Hon skulle inte lämna mig ifred förrän jag gick med på det.

"Okej, jag möter dig i klassen, nöjd?"

"Väldigt," jag kunde känna hennes flin, "då gör dig redo först, ses snart."

Motvilligt släpade jag mig för att göra mig i ordning, annars skulle hon tjata ihjäl mig. Jag tog en taxi till universitetet och fann att Cat väntade vid grinden. Hon vinkade när hon såg mig komma.

"Jag trodde nästan att du inte skulle komma," flinade hon.

"Jag kunde inte hjälpa det," ryckte jag på axlarna. Vem vågar trotsa denna kvinna. Hon vet hur man svär tills ens öron blöder.

"Kom igen, dessa dagar är för tråkiga förutom det där bitchiga paret som visar upp sig på campus," hon himlade med ögonen.

"Har jag missat något?" frågade jag när vi gick in på campus tillsammans.

"Inget nytt. Efter den kvällen blev de närmare. Jag menar, alltid tillsammans, nästan klängande på varandra. Ibland tänker jag varför vi inte limmar ihop dem så att de inte kan separeras för livet."

Jag nickade, "de är gjorda för varandra."

"Precis, en bitch ihop med en skitstövel. En perfekt match faktiskt," sa Cat och vi fnissade.

"Jag ska hämta mina böcker från skåpet."

"Okej, ses i klassen," nickade hon och vinkade innan hon gick mot klassen. Jag suckade och gick mot skåprummet. Jag hade inte varit på lektionerna de senaste dagarna och hoppas att professorerna bara skulle ignorera mig.

Jag tog mina böcker från skåpet och var på väg att stänga det när jag hörde några ljud. Jag rynkade pannan. Det är lektionstid så skåpområdet är tomt och detta... Jag lutade huvudet och gick åt sidan. Det fanns ett annat rum bakom skåpen som användes som förråd men för det mesta var det stängt. Jag gick långsamt mot det utan att göra ljud. När jag kom närmare dörren började ljuden bli högre.

Ah~

Herregud~

Ahhhh~

Mina ögon vidgades och jag täckte munnen med handen. Vad i helvete? Någon har sex i förrådet vid den här tiden? Nyfikenheten slog till och mitt sinne skrek att jag skulle kika. Inte för själva akten, utan för att se vilka som var därinne och gjorde det.

Jag böjde mig ner och tittade genom det lilla hålet i dörren nära handtaget. Hålet var inte stort men tillräckligt för att se vem som var där. Mitt sinne exploderade nästan när Shaelyns rodnande ansikte kom i sikte. Hennes ögon var stängda och hon svettades. Hennes hår var rufsigt och hennes klänning hade åkt upp till midjan medan hennes bröst var fria och gungade när hon blev tagen bakifrån.

"Åh gud, du är så bra älskling, snälla knulla mig hårdare" stönade hon.

"Jävligt bra, älskling" hördes Liams röst bredvid henne. Fan, jag svor. Jag flyttade mig lite för att se Liam som knullade hårt med stängda ögon. Han stötte snabbt och hårt medan han stönade. Shaelyns bröst hoppade med varje stöt.

"Åh älskling, jag kommer" spann hon.

"Kom älskling, jävlar ja" Liam knullade henne ännu hårdare. Jag kunde höra ljudet genom att luta mig mot dörren.

Mitt ansikte blev hett och jag rätade mig omedelbart. Jag kunde höra deras stönande och flämtande inifrån. Jag suckade och skakade på huvudet, det kändes som om jag hade bevittnat en smutsig scen. Jag måste säga att denna slampa och fuckboy verkligen har nerver att göra detta här på campus. Även om jag har föreställt mig dem så här flera gånger hade jag aldrig trott att de skulle göra det var som helst de fick chansen. Innan de kom ut skyndade jag mig bort från omklädningsområdet. Det var ett bra beslut att hålla sig borta från Liam. Jag vet inte hur många kvinnor han har knullat var som helst han ville släppa sig.

Och när jag tänkte på det, istället för att bli upphetsad, fann jag det ganska äckligt. Cat satt redan i klassrummet när jag kom dit. Hon log och vi satte oss tillsammans och deltog i lektionerna. Det är bra att professorerna inte märkte att vi varit borta i flera dagar och jag är glad att de inte gjorde det. Jag är inte på humör att ge några ursäkter alls.

Efter tre lektioner gick vi mot kaféet. Cat såg uppspelt ut när hon satte sig ner "matpaus är alltid bra, du vet" log hon.

"Ja, du kan njuta av den utan att någon avbryter," log jag.

"Helvete ja" nickade hon.

Vi köpte hamburgare och kaffe till oss själva. Vi pratade när någon drog ut en stol och satte sig.

"Hej tjejer"

"Ben," log Cat.

"Så du kom ihåg oss till slut" höjde jag ett ögonbryn. Han skrattade. Han är den enda italienska killen på campus. Hans pappa flyttade till Stockholm för arbete och han började sin utbildning här.

"Jag är ledsen, min syster åkte till London för sina studier så jag var tvungen att följa med henne dit. Jag antar att jag missade alla hjärtans dag också?" Han log.

"Det gjorde du och gissa vad, Sandra blev full" skrattade Cat.

"Är det något att skvallra om?" blängde jag på henne.

"Det gjorde du?" Ben tittade menande på mig.

"Våga inte börja igen" varnade jag honom.

"Jag ska inte. Jag vill leva några år till, i fred kan jag tillägga" han höjde handen i en överlämnande gest.

Jag himlade med ögonen och tog en stor tugga av min hamburgare. Mina ögon landade på dörren och jag såg Liam och Shaelyn gå in som ett himmelskt matchat par. Jag tuggade min mat och vissa scener blixtrade förbi i mitt sinne och fick mig att kvävas.

"Åh herregud, är du okej?" Cat räckte mig ett glas vatten.

Jag hostade några gånger till "Jag är okej."

"Vad hände? Hur kom det sig att du plötsligt satte i halsen?" frågade Ben.

"Det är inget, jag var inte tillräckligt försiktig när jag åt" skakade jag på huvudet.

"Det kunde ha varit allvarligt," blängde Cat.

"Ja, förlåt" log jag mot henne. Hur skulle jag kunna berätta om den incidenten? Fan, varför måste de bilderna blixtra förbi i mitt sinne medan jag åt. Jag tittade på min halvätna hamburgare och plötsligt kände jag att min aptit var borta. Jag sköt tallriken åt sidan och tog kaffekoppen istället.

"Äter du inte?" Cat tittade på min hamburgare.

Jag skakade på huvudet "min hals gör ont på grund av att jag satte i halsen. Det är bättre att dricka något" ursäktade jag mig med en lögn.

"Okej."

"Så hur gick alla hjärtans dag?" frågade Ben.

"Hur tror du?" Cat himlade med ögonen "mest gick åt till att det bitchiga paret visade upp sig för andra. Sedan blev Sandra full och sedan...." Plötsligt stannade hon och rynkade pannan.

"Eh... jag kom på att du inte har sagt var du var den kvällen?" frågade hon mig.

Plötsligt kände jag mig i knipa med hennes plötsliga fråga. Båda tittade på mig för ett svar. Jag svalde hårt. Vad ska jag säga till henne nu?