Kapitel 42: Bevis

Elliots Perspektiv

Måltiden var oändlig. Jag gick äntligen tillbaka till mitt rum och tog genast av mig de hemska skorna. Jag kommer aldrig att bära de där fasorna igen.

Jag tittar på min telefon men Alice har inte ringt än. Jag kastar den på sängen och bestämmer mig för att ta en dusch.

Jag ha...