• | 2 | •

A V A

Jag vaknade av att någon slog mig i ansiktet... riktigt hårt. Jag flög upp ur sängen och blängde på gärningsmannen.

Sophia gav mig bara ett stort leende.

"Vad vill du?"

"Mamma bad mig väcka dig för grannarna bredvid bjöd in oss på lunch och vi åker om ungefär två timmar," sa hon medan hon gick ut ur mitt rum.

Jag tittade på klockan som hängde på väggen ovanför min bokhylla och den visade 12:14.

Jag stönade innan jag rullade ur sängen (bokstavligen) och gick till badrummet.

Jag tog en dusch och klädde på mig, jag brukar ta lång tid på mig att bli klar så varför inte börja nu, eller hur? Precis.

Jag lade bara på lite eyeliner vilket fick mina gröna ögon att se ljusare ut och lät mitt bruna hår hänga ner.

Jag gick nerför trappan för att få något att äta, och när jag nådde sista trappsteget såg jag Brian sitta vid köksbordet och dricka ett glas vatten.

Jag sprang fram till honom och kramade honom, jag klämde nog honom riktigt hårt, men vem bryr sig, jag har inte sett honom på länge.

"Hej Ängel," sa Brian och kramade mig tillbaka.

Ängel var ett smeknamn min bror kallade mig, jag vet inte varför, men jag hade inget emot det.

"Vad—var—hur?" stammade jag när jag släppte honom.

"Jag kom hit igår kväll, mamma och pappa visste om det, de kom och hämtade mig vilket är varför de kom hem sent," förklarar han.

"Men pappa och mamma sa att de var på ett möte."

"De gick faktiskt inte på något möte, de hämtade mig," skrattade han.

"Åh," var allt jag sa innan jag gav honom en sista kram.

"Betyder det att du följer med oss till grannarna på lunch?" frågar jag.

"Japp," svarar min syster åt honom medan hon går nerför trappan.

"Vänta, så du visste också om det här?" frågar jag Sophia.

"Nej, jag fick också reda på det idag, men tidigare eftersom jag vaknade före dig," förklarar min syster.

"Okej barn, är ni redo att gå?" säger min pappa medan han går bakom min mamma.

Vi nickar alla och går mot grannarnas hus.

•••

A/N

Rösta och följ gärna! Tack

~ Yumna 🧡