Hundra och ett

Sophias perspektiv

Taxiresan kändes som en evighet.

Jag satt stelt i baksätet, med fingrarna knutna i knät och blicken fast vid staden som suddades förbi fönstret. De neonfärgade gatlyktorna strök förbi glaset och kastade svaga reflektioner av mitt tomma ansiktsuttryck. Min mage knöt sig, bröstet ...

Logga in och fortsätt läsa